BB ————— —weik—Å.w—22 2? 2 X X X ? -2C OO OO !tDDDLDN sqtHl!IlmBBBllnlnlnllnmHHTln blomade och spridde sin vällukt öfver gårdsrummet, hvars lena gräsmatta, då vinden flägtade mellan trädena, befuktades af ett fiat duggregn, som stänkte från en vattenstråle, hvilken uppsköt ur en liten basin midt på gården. Några barn, glada och solbrända stojade derute och en flicka som var något större än de andra sprang emot de ankommande med utropet — Tråbär, moncher Tiåbär., — Jaha rigtigt lilla Adlin, sade sjömannen och tog den lilla flickan i sin f.mn och bar henne öfver gården. Se här har hon en pojke att leka med fortfor han — fast hon begriper inte sitt modersmål — det är en zargom eller hur fan det heter nu igen på den der franska rotvälskan, som man pladdrar här i landet. Nu träffade de Hr Wester; det var en man om några och fyratio års ålder med elt vackert fastän redan något åldrigt utseende, msd ett fryntligt småleende helsade han på denredlige sjömannen, som genast presenterade sin skyddling. Står Kärnan qvar?. frågade Wester, pstår Kärnan ännu qvar ofvanför staden och hur må vännerne i Helsisgborg? Jo bra som sjelfva pocker,, svarade sjömannen, och nu började han en lång berättelse -om allt hvad som händt i den lilla trefliga staden och som ban kunde påminna sig. Det glunkades om att hr A:s affärer voro klena, men B. redde opp sig, GC. hade byggt sig ett stort hus midt -emot P:s och E. skulle gifta sig med mamsell F. och så vidare, med ett ord Troberg berättade allt nytt han visste, naturligtvis interfolieradt med åtskilligt, som specielt rörde hans hustru och barn; ett kapitel, som den redlige mannen aldrig riktigt kunde släppa ur ögonsigte, Den unga gossen hade smart ledsnat vid de äldres samtal, ban smög sig således från dem, de: ie sutto i den öppna peristilen framför huset och begaf sig ut bland barnena; han förstod väl ej deras språk, ty de talade franska liksom deras