svarar för hans uppföraude. Då gossen hörde dessa ord, lyste gladje ur hans ögon. ÅAh jä det gör jag,y svarade Troberg. Nå godt, då ä1 det afzg.ordts — och med dessa ord sprang kap tenen ut på landgången. Fan i dig pojkel sade Troberg litet förargac på sig sjelf och hela uppträdet, der skulle jag nv stå och ljuga ihop en hel ramsa för kapten för din skull; men lika godt, håll nu ord.o Vai säker, Troberg! sade gossen, som nu fått veta namnet och liksom tyckte sig mera hemmastad t, hvarföre han aflade den förut nyttjade titela aj båtsman. Var säker, Troberg! — han skal få glädje af mig. Det vackra skeppet Victoria från Malmö ställde dagen derpå sia resa utför strömmen och derefter ut i vida hafvet. Baron Gustaf Gyl!enfält hade lyckligen blifvit räddad från döden, han satt nu ungefår en måinad efter mordnatten vid sitt bord med ombundet hufvud, som han stödde med begge händerna, och var sänkt i djupa tankar. Då hörde han sin tants sidenklädning frasa i yttre rummet och snart stod fröken Ju!ianas resliga gestalt framför honom. God morgen min kära nevöp, sade hon och räckte fram sin hand — Gustaf kysste den — :0o1d dag min nevö; jag har gått ner till dig, för att sarmntala en stund vid dig; då min saliz bror, din far, käre Gustaf, och min andre bror hofmarskalken, din farbror, dogo, bådo de mig begge att jag skulle vara en moder för dig och för det arma folket; jag har så godt jag kunnat uppfyllt mitt kall såsom folkets moder och jag bar biifvit belönad med dena mest hängifna kärlek och den innerligaste trohet; min Jeanette, kammarjungfrun, nemligen, berättar mig hvarje dag förnyade prof af folkets tillgifvenhet och tacksamhet; när den förskräckliga natten hade varit, frågade man naturligtvis efter ditt tillstånd; men äfven efter mitt: det stackars folket fruktade, att jag skulle dö a! alteration och gaf sig ingen ro, sade Jeanette, förr än jag visade mig i fönstret.n