Aftonbladet – 6 juni 1842, sida 3

va således som jag hoppas, alla våra pretiosa till. baka och jag vill nu gå igenom listan.s Fröken Juliana läste nu på listan nummer efter nummer, der fanns allt ganska riktigt. Ja så min kära brorson, sade hon slutligen, nu kommer jag till nummer 453, tvenne vingar, en med hvit och en med röd sten, begge märkta C. R.; som du vet är den hvita förkommenp, tillade hon med en försmädlig dragning på mun: nen, (ty tanten gissade hvem som fått den) men den andra har också sitt värde. Fröken började söka bland en mängd ringar och fina kedjor, guldlås och andra mindre pjeser. Baronen vände sig bort för att slippa se den fatala ringen som i hans själ väckte idel smärtsamma känslor. Var det den röda som skulle vara qvar? frågade fröken slutligen. Ja tant, den röda är qvar, den hvita är borta, suckade Gustaf. Men då är det också verkligen besynnerligt att den hvita finnes här och den röda åter är borta.n Hvad! ropade baron och sprang upp, låt se.n Det var den hvita stenen som glänste mot honom, samma ring som han innan sin resa till Italien tryckte på sin Annas finger. Gud! min Gud! ropade han, skall jag då blifva galen; hur kommer denna ring dit? hvem har Jagt honom der? hvem har bytt ringar? ,Lugna er min brorssonr), sade tanten, det är roligen den unga bofven hvarom jag förut taat, troligen han. Gossen,, sade Gustaf eftersinnande, kanske let är han. Huru gammal har fångarna uppgifvit honom vara., sSå der omkring tolf år,, svarade tanten, nefer hvad Jeanette omtalat. Det var skada att nan icke fick rätt på den unga tjufven, man kunde då fått veta hvar maken till ringen finnes; den röda var i alla fall dyrbarare, det var skada att han ej kunde ertappas,