Aftonbladet – 6 juni 1842, sida 3

Jaså, sade baronen, jag tviflar visst inte p att tant är älskad, men hvad är det min nådig tant befaller ? Icke befaller, nej endast önskar, min mak här är endast bhjertat, icke den som slumpe skänker; j2g önskar bloit.n ;Hvad önskar min tant då? frågade baronen som gerna ville sluta samtalet. Jo, min bästa nevö; en så glad händels( som då en godsherre eller magnat återfår sil dyrbara helsa efter en så svår fara, bör firas p ett passande sätt; man har genom Jeanette anhål lit att få dansa på gården, alla sjunga verse) till din ära, man bör icke förneka det stackar: folket den lilla. glädje, att så gödt de förmå ut: trycka sin kärlet för herrskapet.n Gerna för mig, sade baronen. Nih vidare, min kära brorsonx, fortfor tanten vi hafva fått igen juvelskrinet och jag har tagil det med mig för att i din närvaro inventera familjens dyrbarheter; här är skrinet alldeles oc skadadt och här har jag katalogen., Det der kan ju tant göra som tant vill.n Nej, min kära brorsson, de äro familjegendom, öfver den har jag intet att disponera. Besynnerligt nog, tillade hon, tror jag knappt att någon enda pjes fattas; bofvarne hafva troligen blifvit så förskräckta att de glömt sitt rof. Baronen svarade intet, utan tanten fortfor: Det är som du vet tvenne gripna, de voro gamla fästningsfångar, men vilja ej bekänna annat än att de händelsevis träffat den der Odell, som du min brorson straffade med döden, och med honom bade en gosse varit; bofvarne funnos åt ett helt annat håll än juvelskrinet, och det så kort tid efteråt att de omöjligen äfven sprogande kunde binna från det ställe der skrinet iterfanns och dit der de anträffades; det ser således troligt ut att den unga bofven, förskräckt för följderna af sitt brott, icke vågat medtaga skrinet och derföre qvarlemnat det på klippan. Vi haf