svarar för hans uppföraude. Då gossen hörde dessa ord, lyste gladje ur hans ögon. ÅAh ja det gör jagy svarade Troberg. Nå godt, då är det afg ordt, — och med dessa ord sprang kaptenen ut på landgången. Fan i dig pojsel sade Troberg litet förargad på sig sjelf och hela uppträdet, der skulle jag nu stå och ljuga ihop en hel ramsa för kapten för din skull; men lika godt, håll nu ord.s Var säker, Troberg!, sade gossen, som nu fått veta namnet och liksom tyckte sig mera hemmastad -, hvarföre han aflade den förut nyttjade titeln af båtsman. Var säker, Troberg! — han skal få glädje af mig. Det vackra skeppet Victoria från Malmö ställde dagen derpå sin resa utför strömmen och derefter ut i vida hafvet. Baron Gustaf Gyllenfält hade lyckligen blifvit räddad från döden, han satt nu ungefär en månad efter mordnatten vid sitt bord med ombundet hufvud, som han stödde med begge händerna, och var sänkt i djupa tankar. Då hörde han sin tants sidenklädning frasa i yttre rummet och snart stod fröken Ju!ianas resliga gestalt framför honom. God morgon min kära nevöp, sade hon och räckte fram sin hand — Gustaf kysste den — ;0d dag min nevö; jag bar gått ner till dig, för att samntala en stund vid dig; då min saliz bror, din far, käre Gustaf, och min andre bror hofmarskalken, din farbror, dogo, bådo de mig begge att jag skulle vara en moder för dig och för det arma folket; jag har så godt jag kunnat uppfyllt mitt kall såsom folkets moder och jag har blifvit belönad med dena mest hängifna kärlek och den innerligaste trohet; min Jeanette, kammarjungfrun, nemligen, berättar mig hvarje dag förnyade prof af folkets tilligifvenhet och tacksamhet; när den förskräckliga natten hade varit, frågade man naturligtvis efter ditttillstånd; men äfven efter mitt; det stackars folket fruktade, att jag skulle dö af alteration och gaf sig ingen ro, sade Jeanette, förr än jag visade mig i fönstret.n