och ett par stora tårar runno ner för de blekakinderna, af sorg ölver att hans ord ej blefvo. trodda, förskjut mig icke, låt mig komma med på skeppet, det må gå bur det vill, om jag bryter mitt löfte, så kasta mig i sjön! jag är då inte bättre värd.s Hm hm, det är ändå synd orm kräket, mumlade Troberg vid sig sjelf. Nåhp sade ban högt pom jag nu toge dig med på mitt ansvar, hvad finge jag för det? . Jag har ingenting att gifva — fastän jag mins något, jag har något — det skall ni få om ni tar mig ombord., j Jaså, det är väl tjufgods kan jag tro — nej: tack! jag menade ej penningar och dylikt strunt, utan jag menade: kan jag få annat än förargelse af dig?, pnAldrig, aldrig försäkrade gossen, jag skall vara lydig och beskedlig, ni skall få glädje utaf mig, hederlige båtsman. Se sån, sade Troberg, der kommer;kapien — hör pojke! båll med mig, så skall jag försökal Kapten var en liten tjock, rödbrusig figur med hvit hatt på sitt tunna svarta hår — Jaså nu äro vi då äntligen härifrån,, sade han i det han svettig och andfadd kom ner på kajen; hör hit Troberg! äro alla der? Ja kapten! utom Lär man , som gick opp i stan, — njaså, det är då en förbannad kratta med sitt spring på alla krogar. Hvad är det der för en trasvarg. Åh jon, sade Troberg, phan är slögt med mig och min — jaha, min systerson — han heter Carl — ja Carl Nord, nu kom han hit och vilie nödvänvigt bli kocksmoat e!ler stewart på fariyget. sJasin, sade kapten, pär: det din systerson, då är 7 väl pojken bragice Bä nskell få följa med om du