ten som ett knifstygn; men Trobergs ansigte var ett af dessa, som icke väcka fruktan utan förtroende, den staekars gossen beslöt derföre att säga den hederlige sjömannen allt; han satte sig ved bredvid bonom och såg honom länge med siva redliga blå ögon i ansigtet. Nå, hvarföre ser du så på mig? frågade Troberg och tände en ny cigarr. Jag ville sen, sade gossen, om båtsman har bjerta i sig att göra ett barn olycktigt. Åh prat, iote har jag det din lilla Nötenbom, inte ville jag göra någon olycklig. Bitsman vill då inte göra mig otycklig? Hvem fan har sagt det? svarade Troberg och skrattade, jag tror du vurmar. Nej båtsman, jag vurmar icke, men jag vill tala om hur det hänger ihop med alltsammans.p Nåh sjung ut, min lilla ungtupp! — hvad är det? frågade Troberg och blåste en rökpust i luften. Omp,, började gossen och fattade matrosens grofva hand mellan sina, om ett barn blir uppfostradt bland tjufvar och de som illa göra, bör barnet straffas för det? VÅh nej, hvad rår den stackaren för den saken — är du en sådan en? frågade Troberg. Ja båtsman, jag är uppfostrad bland tjufvar och de hafva haft mig med sig — ja jag har stulit åt dem., Fy fan, sade Troberg, är du en sådan en?a Men jag har ångrat mign, fortfor gossen ifrigt, jag vill bli en hederlig och god menniska, de. är derföre jag vill från land, här ligger förderfvet och lurar på mig öfverallt — Vill båtsman bli den som leder mig på bättre vägar — säg båtsman? Hm, hm — men om du är en inpiskad krabat, som stjäl ifrån kapten och styrman och mig — hm hm, då finge jag heder just utaf dig. Nej käre herr båtsman, ropade gossen