M———— LALLE Kom ihåg, min son, att vi alla en gång skola mötas — du råkar först min Anna — hv.ska till henne, em hon ej redan vet det, att hennes jordiska fader förlåtit henne och dig — så visst som den himmelske förlåter sina barn deras skulder.n Den gamle beredde Gustaf till döden och då han gick, var det liksom ett helgonsken omgilvit hans anlete. Salige äro de som kunna hugsvala. Jaså, du vill då nödvändigt med ombord ?) sade Troberg, sittande på kajdammen vid Norrköpings hamn; pjaså du vill bli en sjögast? — hvad heter du pojke? — Jag heter: Carl, sade gosser, soch vill bli en dugtig sjöman om jag får. Ja, jan, sade Troberg, det är lätt sagdt, men inte lätt gjordt, du må tro att det är inte att leka med — du har väl dina papper och bevis i ordning, annars så tar inte kapten emot dig ? Gossen rodnade och dyrrade af förskräckelse, ett sådant binder hade ban inte tänkt på. Nej, — bevis? — nej sådana har jag icken, svarade ban. Den ärlige sjömannen kastade en cigarrstump i sjön: — se så, för fan,, sade han, så skaffa dig då. Hvad heter far din? Jag vet inte.x Nåh, mor din då?, bon hette Anna — nåh, hvar är du hemma ifrån? — Jag är från Stockholm. — Jaså, hvad är du då tör en gynnare? bur gammal är du?, — Jag är elfva år ungefär.o Jaså — nåh, hur har du kommit ut i verlden ? Hvarje fråga skar den stackars gossen ini sjä