Aftonbladet – 6 juni 1842, sida 1

synnerlig sjukdom hos mägtige personer, att vilj vara älskade. Fredrik den Endes far pryglad sina undersåter för att bli älskad i stället föj fruktad, och fröken Juliana iakttog den stränsaste etikett mot sina, satt der stel som en doc: ka och så fåordig som en aftonsångspredikare, fö att eröfra de underhafvandes hjertan. Fröker skulle blifvit ganska ond, om någon sagt henne att det fanns någon på hela godset, som ej an såg hennes person lika nödvändig, som lufter för en fogel. Fröken Juliana måste vara det e lement som gaf lif åt allt, och Gud nåde de som tog sig friheten lefva och må väl på egei band och utan hennes beskydd. Som bekant är kan en kung eller drottning, om hon också ä endast en liten flicka, taga som ett intet en tolf femton millioner menniskor under sitt hägn oc! beskydd. Så gjorde fröken Juliana också, fas än det ej var så fasligt många på Hallinge; mer bon var dock tills dato det stackars folkets höga beskyddarinna. Det var således förarglig att det skulle få en ny och fröken sjelf trä da tillbaka i mörkret; men det allra försmäd ligaste, var, att den der väntade beskyddarinna! var en simpel prestdotter, utan namn och uta? minnen. Fröken Juliana hade således gerna sett, at baron Gustaf brutit halsen af sig på vägen mel lan Hallinge och Stockholm, der hanskulle, son fröken uttryckte sig, krera en ny friberrinn och nådig fru. Dock, till frökens hjertinnerliga glädje, åter kom baronen utan någon friherrinna, men me förstördt lynne, Han gick beständigt ensam u i parken och skogen, och folket sade, att de oft