Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 1

Det var kolmörkt i gränden, der det hesa hostandet hördes. Gossen trefvade sig fram ut: med väggarne; men såg ej sin, ledsagare: Är ni här Odell?) frågade gossen med ea darrande hviskning. — Säger du namn? din hundx, sade hans ledsagare, som just nu stod lik en skugga framför honom; säger du namn, så skall jag pipa dig, din satungen, fortfor han. 53 här är lyktan, se si. Den långe öppnade nu luckan på en blindlykta och ett starkt sken föll på den frysande gossens rena anlete, der förskräckelse och nöd redan hade ritat sina drag. Se här, tag lyktan; nåhb, pojke, kommer du ihåg hvad madame sade? Se så, här har du en nyckel; när du kommer in går du till pulpeten till venster och öppnar lådorna, tyst, förstår du och så langar du hitut allt silfver och pengar du hittar. Den långe karien tog gossen och lyftade honom upp på sina armar tll en sönderkrossad fönsterruta; b3e så, faita tag med ena handen, hviskade han och stig med fotens på min hatt; se så, kryp in, akta lyktsnla Gossen var inne i rummet; ett dunkelt månsken flämtade genom fönstret. Den långa karlen stod tillveds med en öppea säck. Nu såg man en vagzande skugga visa sig i fönstret och gossen räckte ut en mingd silfverpjeser till den långe, som tyst stoppade dem i sin säck. Änsdt ligen kom gossen för sista gången till fönstret, steg ut, satie foten på mannens hufvud och ver med ett bopp nere på gatan. Det var varm! och godt derinne, sade gossen; hu, hul de blåser så kallt, Od,... — Håll munnen, by: tings nämner du något namn, så skall jag knysta dig. D2 hegge vandranda skyndale på återvägea och genomirrade gator och gränder, lyssnande på hvarje jud. Änduigen låagt uppa på ror: stadnade de vid ett stort gammaltchus, sora lig der omgifvet afnågra knotiga träd, hvilkas na