Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 1

begärda och slog i en kopp kaffe åt gossen, som tycktes vara henne kär. Kom hit, Calle, så får du stackare.n — Slå i litet brånvin, sade Karlen; pojken frös så att han skallrade tänderna; ja drick du, det smakar väl illa till en början, men det värmer kroppen; drick, så blir du så varm som en halfstekt katt.n Den långa karlen höll länge på med sin måltid. Han tog ganska ordentligt helan, halfvan, perlan och hela raden af supar, som han ansig nödig för sin kropps väl; gossen deremot somaade ovilkorligt der han sait, så snart hunger blifvit tillfredsställd. Ljusskenet föll nu klart på det sofvande barnets ansigte, huru milda, huru englarena voro icke dessa bleka drag, och detta smålöje kring den skönt formade munnen var så barnsligt godt, så rent och oblandadt sorgfritt, att man kunnat svärja på, att gossen ännu icke kommit i broitets skola. Den gode anden kämpar länge mot förstörelsen, och då han ej vigar visa sig om dagen, kommer han fram och gjuter sin glans ännu öfver den sofvande brottslingens anlete, en vink om att sömnen och döden försonar alit. Gossons ljusa, lockiga hår föll ledigt ned kring det sköna hufvudet, och han låg der, som en barnslig Eu dymion höljd i trasor; man anade nästan att det fanns e:t par vingar under dem. Madam Gömner satt nu som bäst och sammanräknade 350 riksdaler. Hoa vände och slätade på de rynkiga och smutsaide sedlarne, fästade en och annan frånskild del fast med en knappnål och lade hvar riksdaler serskildt: :e så, Odell, bär är 50 riksdaler, sade hon ändtligen. Nu har han fått rätt och nu kail jag ba tjusuåtta tillbaka för det han är skyldig, tjuguåtta riksdaler och trettiofyra skilling men det är inte så noga mellan oss, det får vara jemt tjusuåtta, så att han får tjugutvå jerat. Den lån3a karlen mottog penningarne och stoppade dem nian all räkning i kavajen. Räkna, Oe Sår