Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 1

DE BEGGE RINGARNA. ?) (Hirialyr af Alexis). III. Ea mörk Decembernatt, fyra år efter denns händelse, gingo två personer i det dunkla ljusskanet nedåt de folktomma gatorna, der vinden hvirflande mellan de tysta husraderne, sjelfsvåldigt lekte med den fallande grynsnön. Det var en lång, svartmuskig karl, klädd i en gammal sjömanskavaj, åtföljd af en liten gosse i tunna och trasiga kläder. Sjömannens ansigte, som till största delen var skyldt af den bredskyggiga hatten, kunde man nästan icke urskilja, meo då och då blickade ett mörkt gnisirande öga fram under ett par buskiga ögonbryn och såg sig uppmärksamt omkring. Gossens ansigte bortskymdes icke af hans lilla skinnmössa, som vårdslöst hvilade på nacken; det var ett skönt barnansigte, men blekt, kanske det kom af lyktskenet? Den låage stadnade: Tyst der, huttra inte, pojke! hörde du något? — Nej, jag hörda intetn, svarade gossen och stod der darrande at köld och drog in de blåfrusna händerna i tröjärmen; nej, jag hörde ingenting.s Begge fortsatte vandringen under beständig uppmärksamhet på hvarje ljud, ända till dass de kommo till Österlånggatan. Stadna du nn bärn, sade karlena till gossen när de kommit till hörnet af Skeppar Caris gränd; jag går förut, och när jag hostar så kommer du.v Gossen stadnade och kröp in i-ett hörn. Kiockan slog 4 i Storkyrkan, I Tyskan och snart öfver ha sta den; man hörde skrammel och steg af ankommanda personer, det var patrullen. Gossea kröp in i en smyg till dess den passerat. Eter e: lång väntan hördes några hostningar och nu smög han sig sakta i skuggan till det ställe, från hvilket ljudet kom. ) Se Aflonbl, Nr 423 och 494.