Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 1

qvistar nu hvisslade för vintervinden. Den långe hostade, en liten fönsterlucka öppnades och snart derefter slamrade det i förstugan och dörren lästes upp på glänt; de begse vandrarne smögo in och porten lästes. Snart inträdde den långe med sin sick i ett tet rum på nedra botten; det var synbarligen ett krogrum, fastän hvarken disk eller de vanliga attributerna af en sådan rörelse funnos dår; men en stor bränvinsflaska bredvid ett thefat med några skorpbitar; ett bord fullt med kor! och fullstreckadt med krita, visade, att stället besöktes af främmande; det var en lönnkrog. Eti nästan nedbrunnet ljus stod på det ena bordet, som var fuktigt af en utspilld bränvinsflod. (Trossen sprang, så snart han kom in, till kakelugnen, och höll sina stelfrusna händer på de varma kolen. Den långe nedsatte sin börda på spelbordet. Se så, i Guds namnn, sade han och kastade hatten bort i en vrå, au ha vi skräpet; det gick både fort och väl, Den som öppnat dörren för de ankommande var en ung (leka af temligen hyggligt utseends, fastän hela hennes uppsyn förrådde fräckhet och det mörkbruna håret i en obehaglig oordning böljade kring ansigte och hals, pDet må Odell säga, sade hon, pom han iate haft pojken derså hade det gått så lagom; det var väl du, Calle, som toget.n — )Jan, sade gossen och strök luggen ur ansigtet; O lell lyfte upp mig och jag kröp in, nyckeln ge, SOM Om det varit saordt. — pJa, du är snäll dux, sade flickan; !u behöfver något varmt, stackarel Den långa karlen hade imedlertid kastat sin på en träbänk och hade uppkautit sjeken ceh framtagit en sillverbägare: Låt han bli, Odell) sade pigan. Jag skall väcsa madame så att hon får silt.n Pigan gick. Efier några ögonblick öppnades dörren, och an Jång mager qQvinna visar sig. Det var bra,, 1g ade hon; jag var riktist rädd att patrulle: skulle få tag i er; se så, hvad har du fått? —