Aftonbladet – 3 juni 1842, sida 3

piska skaåra, Apollo i spetsen anförande sånggudin norna eller Pierides, alla med sina emblemer, Urani: med sin glob, Thalia med masken o. s. v. Efte sånggudinnorna tågade vinguden, sittande på en vin löfsirad, limonadfylld tunna, och dragen af bachan ter och bachantinnor. Näst intill vioguden: Kommer ridande Silen, På äsnan — ryttarn tjcks ha göre, Att sitta qvar. Med hand och ben Han siår och klämmer. Harmas sen, Och nappar åsnans kloka öra.n Pan, försedd med fårskinnspels och ståtliga born ledde det gudaskygga djuret, som utan förfäran åskå dade den närgående Jupiiers eldfärgade blixt. Otf verguden och hans stolta gemål vandrade helt oge: perade i kostymer, synbarligen lånade från kungen och drottningen — i Hamlet. I deras följe såg man Venus och Amor en liten en, med korpsvart hår F:ora, Diana, Ceres, Neptunus, Vulcanus, Mars, Avlus, Hercules, Ganymedes och en Cyklop, hvars stora öga i pannan likväl tycktes behäftadt med svarta starren, att döma efter de täta uppenbarelserna af tvänne andra under pannan sittande syngluggar, hvilkas döljande luckor tidt och ofta öpppades. Bland Bolii många hvita vindsäckar med påskrift: Boreas, Zephyrus c., fanns ock en mystisk svart, hvars röda bokstäfver förkunnade, att den innehöll af det Spörlingska s. k. vädergiftet. Gudaskaran tog vägen utanför staden till Eklundshof; ofver den sväfvade Erik den heliges bild i guld, omkransad af ek och lager, och ännu sent på natten ljödo emattrande fanfarer och hurrerop vid skålar för vänner, brödarskap och fosterland. — Avgående orsaken till olyckan på Versailler-jernvägen, bar ea sakkunnig person i Morning Cronicle förklarat, att den ensamt bör sökas i den omständigheten, att då två lokomotiver spändes framför ängvanarne, maa ställde den svagare främst. så att denne beständigt drefs af den efterföljarde och brogtes i en häftig skakning. Denna olägenhet kom under vägen att förökas af den omständigheten, att då konduktören på den eftersta lokomotiven, som märkte inflytelsen af stötarne på den främsta, gaf tecken med pipan åt George, som var konduktör på denne, stt påskynda farten, så misstog sig George och bemödade sig i stället att af all makt återhilla farten; derigenom fördubblades våldsamheten af de stötar, den starkare lokomotiven gaf den svagare och tgonblicket derefter brast den sednares axel. Det påstås imedlertid, att George före afresan gjort invändning mot den olyckliga dispositionen och vägrat afresa förr än den blifvit ändrad, men nödgais foga sig, emedan man ej vågade låta allmänhelen vänta. — En sägen har i Norige gått, att en man, som bodde på bemmanet Nordre Tveteae i Winje, för omkring 400 år sedan en gång skall hafva stött på en silfverådra helt nära sitt hus, men att han — fruktande stt, enär silververksrörelsen då för tiden var ett regal, han kunde, om upptäckten blefve känd, blifva nödgad att lemna sin gård — fann sig befogad att omsorgsfullt dölja den och derföre, till yttermera visso, öfver silfverådran uppbyggde ett litet hus. Detta hus qvarstår ännu i dag, liknar en bastion och utgör blott ett enda rum — någonting i orten serdeles ovanligt. Helt nyligen har bemmanets innehafvare, föranledd af denna sägen, samt af en silfveranledning, som nyligen blifvit funnen i Lausdal uti Östra Tellemarken, lösbrutit en del af det lilla husets mur och sprängt stycken ur berget. På detta sätt har ham erhållit en malm, nu afsänd till Kongsberg för att undersökas, men hvilken redan på förhand blifvit af kännare förklarad vara synverligen rikhaltig silfvermalm. (Boh. L. T.) Jr Te Va a a a Vt a nn