Aftonbladet – 3 juni 1842, sida 1

3 I IA 89 0 2 a a Sn Tjugusjunde målet. Om grundlagsvidrigt ingången borgen å Statens vägsar för å St. Barthelemy-kassans vägnar ulgifna obligationer. (Forts. från gårdagsbl.) De trenne tilltalade rädgifvarne (Stjerneld, Ibre och Skogman) hade, i anledning af Justitieombudsmannens anmärkningsmemorial, förenat sig om en gemensam förklaring, hvari herr Skogman emot 4:a anmärkningspunkten anför följande: aÖn S:t Barthelemy kom under svenskt välde genom traktsten med Frankrike af den 4 Juli 4784. Uti Kongl. brefven af den 26 September 1793 säges denna koloni hafva till 4792 års slut förorsakat riket en kontant utgift af 274,240 Rår Specie. Under det allmänna krig, som uppstod efter franska revolutionen, drogo flera handelsföretag sig till Barthelemy, såsom en neutral plats: och tullinkomsterna derstides voro då icke allenast tillräckliga för utgifterna på stället, utan lemnade ock tillfälliga öfverskott, som ända till är 48142 ingingo till Stats verket: Vid 4812 års riksdag beslöto Rikets Ständer, på sätt 6 i riksdagsbeslutet innehåller, att ön S:t köarlhecemy. äfvensom andra ultramarinska besitt kningar, hvilka framdeles kunna förvärfvas under laSverges krona, skola undantagas ifrån Sverges j ustatsförfattring, administration och årätsel, för aatt förvaltas efter de serskilda grunder, som antinagen vid förvärfvandet blifvit elier blifva lagde, eller asedermera i bebörig ordning tillkommit eller tillakomma: skolande, enligt Kongl. Maj:ts nådiga löfte, coch då ett serskildt departement kommer att oraganiseras för ön S:t Barthelemys förvaltning, hvilket aicke hädanefter kan komma att belasta svenska stats averket, vid hvarje riksdag till Rikets Ständers kunaskap komma hvad i denna del afstyrelsen sig tilladragit, och hvad förde! för moderlandet deraf kunI cnat vinnas. Och enär något öfverskott af de till adepartementet influtna medel skulle sig yppa, skall aderaf hållas till handa hvad som till fyllande af abristerne, der sådana skulle uppkomma, erfordras.n Så lange det allmänna kriget varade, och sedan år 4842 fiendtiigheter utbrustit emellan England och Fören:ia Staterna i Norra Amerika, gaf ön S:t Barthelemy betydiiga öfverskott, hvilka af Kongl. Maj:t disponerades för flera utgifter och föremål inom Sverge. Uti 7 af 4815 års riksdagsbeslut omtalas ett belopp af 348,288 Rdr 3 sk. 9 rst., som Kongl. Maj:t under ären 4812, 48143 och 1814 af inkomsterne från S:t Barthelemy användt till Sverges omedelbara nytta ocr till lättnad för svenska stats verkel och lisa i nationens bördor: i följd hbvaraf Rikels Ständer serskildt framburo inför Kongl. Moj:t gärder af deras uppriktiga och vördnadsfulla tacksamhet. Sedan år 48145 allmän fred blifvit återställd, upphörde orsakerne till den lifliga handeln på Sa Bartbelemy. Inkomsterne af on minskades i samma förhållande: snart gåfvo de ej mera ofverskott och blefvo slutligen otillräcklige för aflöningar och andra utgifter, hörande till koloiens förvaltning. De på inkomsterne ar S:t Barthejemy anvisade utgifter kunde ej alla lika skyndsamt förminskas eller inbrist, som sannolikt hade kunnat undvikas, om ofvanberörde 318,288 Rär 3 sk. 9 rst. biifvit för koloniers utgifter afsatte och förrantade. Den å Barthbelemyska fonden sålunda uppkomna brist förorsakade många bekymmer för dåvarande chefen för kolonialdepartementet, framlidne grefve af Wetterstedt, och gaf anledning till flera öfverläggningar emellan Hans Excellens och framlidne presidenten, grefve Wirsen. I följd af den kännedom om handelsförhållandena i Westindien, som jag ansågs hafva inhemtat under ett serskildt uppdrag på ön Guadeloupe år 18442 och uader besök samma är på Bartelemy och andra Westindiska öar, blef jag, om jag rätt minnes, om våren 4826 tillkallad vid en öfverläggning om S:t Barthelemys angelägenheter hos grefve ef Wetterstedt, hvarvid grefve Wirsen och framlidne Expeditionssexreteraren Bergius i Kolonjaldepartementet äfven voro närvarande. Så vidt det är möjligt att, efter så lång tids förlopp, i minnet äterföra hvad som yttrades under en öfverläggning, hvarvid något protokoll icke hölls eller kunde komma i fråga, tilistyrkte jag då, att, såsom enda utvägen att, under vanliga fredliga förhållanden, be reda någon mellanbandel för ön S;t Bartbelemy, bedragas, och härigenom uppstod en årligen tillväxande tydligen nedsätta tull och hamnafgifterne derstädes,! samt derjemte att i möjligaste måtto minska koloniens utgifter och söka, genom upptagande af ett lån, stäldt på långsamt amortissement, betäcka den brist, som reden egde rum. Någon tid derefter blef jag af framlidne H. E. grefve af Wetterstedt anmodedt att, jemte Expeditionssekreteraren Bergius, med mitt Damn bestyrka en på franska språket författad autorisation af Hans Maj:t, till upptagande af ett lån för Bartbelemiska kassans räkning, under garanti af kabinetltskassan. Jag ansåg mig ej böra vägra denna underskrift, hvars form och beskaffenbet, samt gemensamhet med JExpeditionssehreteraren, Bergius, nogsamt ådagalägg a, att den icke gafjfs af mig i egenskap af stalsss krel: rare för handeisoch finansärendena; att aulorisutionen icke varit elter bort vara föremål för öfverläggning inför Konun yen uti Statsrådet, och alt fö jaktligen något statlsrådsprotokoll derom, med hvilket beslutet derom skulle, enligt regeringsformens 38 instämma, icke kunnat föras. Denna åtgärd är således icke grundlagsenligt föremål för Konstitutionsutskottets anmärkning och ej keller för Rikerättens pröfning. Hvad serskildt beträffar den armärkta garantien af kabinettskassan, så är denna kassa, som Justitieombudsmannen oriktigt ansett vara Gensamma, som ministerkassan, eller enslaget på sndra hufvudtiteln för ministerstaten, semmansatt af serskilda medel, som certill at Kongl. Maj:t, icke af Rikets Ständer, anvisas, och stående umder Kongl. Maj:ts fria disposition, utom föregången anmälan derom i Stats rådet. Den utgör icke någon del at statsverket och dess förrberörde garanti, äfven om den blefve utkräfd, kan följaktligen icke rikcl med skuld belasta.n Friberre Stjerneld enförde åter, hvad andra enmärkningspunkten an:ick: awt ilrågavarande borgen, hvilken ej ar ingången sasom för egen skuld,