Aftonbladet – 2 juni 1842, sida 2

0 MO VN tegeringen lagt ad acta. ——— RR r— — Enligt hvad några tyska blad vilja med säkerhet veta, skall vår hufvudstad måhända snart nog ega lyckan af ett besök af den store och vidtberömde carlistiska vicomte d4rlincourt, som lör närvarande befinner sig i Ryssland i en intim beskickning, — så hviskas det, — till furstionan Olga från hertigen af Bordeaux, och lärer ämna att derifrån taga återvigen öfver Sverge och Norge. — Den dramatiskt-musikaliska soiren i Kirsteinska huset i förrgårs till förmån för teaterns sufflör, var i alla afseenden lyckad, äfven i det, att den egde fulit hus. Den ypperliga komedien Koteriet, — en af Scribes snillrikaste satirer, — hvilken utgjorde den egentliga p:2ce de resistance för qvällen, spelas, i sin helhet tagen, förmodligen på ingen scen bättre än af de artister, hvilka med mamsell Högqvist och fru Eriksson i spetsen här några gånger utfört densamma på enskilda benifice-spektakler. Det är en sammanhållning, en ömsesidig instigation, det syns att man spelar con amore,. De nämnda aktriserna äro i flera scener verkligen oöfverträffliga, och berrar Stjernström, Dahlqvist, Lars Kinmanson fylla till mycken tillfredsstälielse sina platser. Fru Almlöf, den tredje damen i pjesen, visar sig kanske här mindre skådespelerska, egentligen tatadt, än de båda andra, men det är åtminstone alltid speli hennes vackra ögon. Hr Sundberg, som Oscar, är något för mycket uppsluppen, har något för mycket tycke af ,Pariserpojke,, för att fullt sannt återge en ung herre, som visserligen är en smula enfaldig och dito bonvivant, och som kommer fram i verlden utan att sjelf lägga två strån i kors derför, men som likväl bör censeras, ba, å!minstone i sitt yttre och sitt hela sätt att vara, nog stadga och fason, för att rimligtvis kunna presenteras som deputerad. — Br Stjernström uppträdde i den lilla dramatiska episoden Napoleon och Ber!rand med en, att döma efter hundratals taflor och statyer, ganska lyckad kostymes ring, och herrar Belletti och Gänther gjorde vid pianot tvenne vackra duetter, för hvilka de skördade allmänt bifall. En celeber konstälskare utmärkte sig i mängden genom sitt högljudda rop af det plurala: bravi, bravi! till skillnad från de öfrigas bravo-rop i singularis. Det är intressant för verlden att se ett utmärkt musikaliskt konstkännarskap förenadt med en så lysande bekantskap med italienska grammatikan. — Herr Theodore Hauman ger om Tisdag den 7 dennes en stor konsert i Ladugårdslandskyrkan, hvaraf han låter inkomsten tillfalla det här i staden befintliga samfundet för arbetsflitens befrämjander. Det är från herr H:s sida en oegennytta, hvilken är så mycket mera vacker och prisvärd, som han icke förut på några konserter för egen räkning bärstädes skördat någon vinst, och man bör tro, att allmänheten äfven håller honom räkning härför. Programmet utlofvar icke mindre än fyra särskilda fiolnumror att föredragas af herr Hauman, hvarförutan herrar Gänther och Belletti sjunga en duett tillsammans, jemte hvar sin aria. Ett par ouverturer och en sångnummer, exsequerad af en musikälskarinna, komplettera programmet.