Aftonbladet – 2 juni 1842, sida 2

morgonen temmeligen tidigt, hvar och en i sin vagn med sin svartklädde lärare bredvid sig och en skara rödklädda lakejer efter sig; så infördes de i det rum i universitetshuset, som stod till deras disposition. Der kunde de, nedsänkta i en mjuk ländstol bredvid den värmande spiselden, egna sig åt arbetet. De inträdde i klassen, men först. fem minuter efter oss och lemnade den åter fem minuter före oss. De visade oss den äran att spisa med oss, och vi hade det nöjet att inandas ångan af de saftiga pastejer, som man serverade dem på silfverfat. Men att äfven smaka derpå? Nej det var ett annat kapitel, Likväl satte de magra rätterva på våra tenntallrickar oss fullkomligt i stånd att rätt uppskatta den 2ptitliga doften. Vid våra rekreationsstunder infunno sig prinsarne icke lika regelbundet, endast om de varit beskedliga, (sages), hvilket på sin höjd hände en gång i månaden, tillät man dem att i vår krets: företaga en promenad. Så snart de visade sig, omgåfvos de af ett dussin stipendiater (boursicrs), som genom sina föräldrars inflytelse erhällit en plats i kollegium och hvilka utgjorde deres lilla hor. Man ser således, att när konungen talar med Herr Villemain, om de bänkar, hvarpå hans söner sitta Vid universitetet, är sådant endast en rhbetorisk figurEtt faktum är, att man gjort allt för att isolera PTiNSarne och så mycket som möjligt skydda dem emot all beröring med de öfriga studenterna,, Man ser häraf, att prinsarne genom deras besök vid de offentliga undervisningsverken icke äfventyra att besmittag genom umgänget med folkets söner, och att de republikanska institutionerna, hvarom man ordade så mycket vid Julirevolutionen när man ville plocka dess frukter, ännu fortfara att låta vänta på sig. — Det berättas att prinsarne och prinsessorne. af det pressiska konungahuset beslutat att på sin bekostnad låta bygga en betydlig del af dömen i Cöln och pryda den med Hohenzollernska husetsvapen.