Aftonbladet – 2 juni 1842, sida 1

— i morgon måste jag resa, det skyndar, desto snarare jag reser, desio snarare får jag återkom ma från den testamenterade landsflykten till mitt osterland och dig och gossen.n Anna blott tryckte sitt hufvud hårdare intill hans bröst. Gör som du villn, sade hor, du handlar bäst för oss alia.n Ja, Anna, jag vill handla rätt inför gud, om också menniskorna ej skulle tycka om det. Jag igenkänner tant Julispas bördsnögmod i min farbrors testamente, men bon skalt ej lyckas — hon har beröknat, att 123 på tre ir skulle hinna slömma dig — att grillerna som bon kallar min kärlek skulle gå uv mitt hufvud, men hon beirar sig — kärleken till dig sitter fästad i hjerat, och hvarken Londons bulier eller det jollande Paris eller det stolta Rom kan ändra hjertat. Dock, jag vill gifva dig en underpant ft min trohet — se Här — Med dessa ord drog ban opp en ring af gam malmodig fason och satte den på Arnas finger. Denna ring,, sade hav, är tillika med sin make, som jag bär på min hand, ett palladium irom vår slägt, och den som eger den ring, du ru bär på fingret, är enligt en slägtsaga oupphörligt förlofvad med den som bär maken. Anna betraktade roga den lilla ringen, som hade en hvit sten, uader hvilken ett prydligt C. B. var inlagdt i guld och dunkelt sken igenem. Då hon jemförde den med den andra, hvilken Gustaf bar, fann hon att de voro lika, utom det att stenen i hans ring var Jjusröd och bokstifverne C. R. der af silfver. ,Du berättar mig någonting alldeles nytts, sade vB