Aftonbladet – 2 juni 1842, sida 1

DE BEGGE RINGARNA. ) (Miniatyr af Alexis). HH. För några och tretti år sedan smög sig e ung man af ett fördelaktigt utseende uppför trap poörna till ett hus långt upp på Söder. Det va den unga baron Gustaf Gyllenfält. Derupp bodde sedan ett år ett ungt frontimmer, sor aldrig gick ut, utan beständigt satt ensam, ut om cå baronen besökte henne. De enda nöje hor hade var ett klaver och en liten vacke gosse, som var fyra är gammal. Med det bar net lekte hon och jollrade, för öfrigt var ho sorgsen och satt ofta och gret bredvid sin hi gosse, då han låg och sof. Då han åter val nade och räckte sina små armar mot mamm aftorkade hon sina tårar och syntes glad. Baronen steg in i det lilla vackra rumme som var enkelt, men smakfullt möbleradt. Dt unga fruntimret satt nu och lekte med gosse: som fått sig en grann bok med figurer 2 kop Parstick, kolorerade med bjerta färger; det va så vackra gubbar och der fanns mamma oc Pappax, sade den lille. God afton, goda Anna! sade baronen, i d han stegin. Du ser ej glad ut, bur är det ms Carl? God afton, min snälla gosse., Barnet fl straxt i hans armar och kysste honom. AcI! ack! hvad pappa var välkormen Men bar nen var icke så glad som han alltid varit fört de sednare gångerna; hen satt der och pratac med gossen och den sköna modren, men e 2) Se Aftonbl. Nr 123.