Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 1

och stickor. Gamla grindvaktaren är nu gift för tredje gången och har i alla sina dagar baft en Guds välsignelse af barn, alla lika guihåriga, lika blåögda, lika rosenkindade och honom: lika kära. G-mle Troberg innehade redan omkring tjugu år sedan sin vigtiga plats vid Hallinge grind och var i öfrigt ställets historiegraf; Troberg hade efter sin ditflyttning ensamt fästat sin uppmärksamhet vid baron Gyllenfeldt sin berre och Hallinge bans egendom, detta var hans verld, hans allt. Hela jorden skulle fått vändas upp och ned utan att Troberg skulle märka det, blott ingen trästråle i grinden lossnade, eller något träd i alleen skakades af stormen. Troberg var en man, som ej ansåg någonting vara passeradt om det ej passerat genom hans grind. Alla menniskor kände Troberg och den lilla flickan fick väl tio gånger om dagen med ja besvara den frågan: är gamle Troberg hemma? men denna fråga var mera en vana än just något annat, den var snarare ett sätt att tillkän nagifva att man var hekant på stället. Troberg var paroll och lösen vid Hallinge. Men Troberg var ingen parasit som vuxit upp vid denna gård. Det var en tid då han var ung och flöt omkring i den vida verlden. Han hade varit sjöman och rest till kofferdies från pojkåren tills några och fyrtio års ålder, då han slog sig till rolighet vid grinden; nu var gubben nära sjuttio år gammal, men kry ännu; ban kan lefva länge gamle Troberg om ingen olycka händer honom. Imedlertid hade han sina minnen densgamle, han liksåväl som den namnkunnigaste man, han hade mången gång i sin ungdom promenerat längs Broadway och grälat med Yankees i den goda staden NewYork och kastat mer än en cigarrstump i Rio platas mynning vid Buenos Ayres, han hade sett Tafelberget på Kap och Peter Batt på Mauriiius, mel ett Ord, han är en vida berest man och satt oftå om qvällarne och omtalade dessa ställen och