Aftonbladet – 28 maj 1842, sida 3

adress eller procassion åstadkomma en offentlig opinionsyttring i afseende på ett förment tillbakesättande af staden Dublin vid utdelningen af silmänna hedersbetygelser. Det söges, såsom jag hörer, att Lordprovosten i Edinburg äfven biifvit utnämnd till baronet, lixsom Lord-Mayoin i London! Hvad den förstnämnde angår, så anser jag denna underrättelse för ogrundad, åtminstone har jag icke hört någonting derom, om den skulle vara sann; men i hvad fall som helst, är jag bestämdt emot, ott mitt namn inblandas i saker af dylik beskaffenhet. Jag har den Killa fåfängsn att tro, att jag insksifvit detta namn i Irlands annaler, måhända också i den religiösa och borgerliga frihetens historia; äfven ämnar jg med Guds hjelp, att fästa detta obetydliga namn ännu djupare i deras hågkomst, som skinka bemödanderne för hembygdens lycka och altarets frihet sitt deltogsnde. Mina ansträngningar kunna misslyckas, men mitt hjertes sista pu:sslag skail tillhöra Irland och dess förtoppningar om lycka och frihet. Huru kunde då, jag fråzar med smärtsam otålighet, mina vänner vilja inblanda mitt namn med titlar och dylikt? Ar det ej klart, att de bereda våra gemensamma fiender en triumf, emedan de ingifva dem den föreställningen, att förtrytelse råder, der lizväl icke annet än fullkomlig belåtenhet herrskar, och att sårad fåfänga finnes, der dock intet annat finnes än stolthet, måhända öfverdrifven stolthet, öfver ett namn, som, jag tror, det gamla Irlands trognaste ock bista vänner bära i sitt hjerta. Nog, och mer än nog om denna sak; blott ännu den anhållan, att föreningen måtte motverka mina vilseledda vänners vilseledda nit SRK EE SRSRASSIATKN TSE TIN NEEDETEN LR WEISS RSNNEATNTISOOERO