— Det berättas, att en viss person, som icke blifvit hugnad med Solna komministratur, för omaket beslutit att taga sin hand ifrån politiken. Vi tycka likväl, attrom detta beslut eger någon grund, så är det underligt. Ty den ifrågavarande persenen vet väl med sig, att han ännu icke hunnit så högt i egenskaper och meriter, att han med rätta kan anses för Professor i Mesopotamiskan: ban är på sin höjd blott Docens i Ovettet, och möjligen en god aspirant till Adjunkturen i Vanvettet. Han bör väl begripa, att mera erfordras likväl. Han miste hafva uträttat något: gjor! något gagn. Men hvad har denne man bittills för statens bästa åstadkommit? Hvad honung har ban insamlat åt sine patroner? Det är ju allt bara ett vax, hvaraf de sjelfve fått näsor; och icke var bikupan inrätiad för sådant? — Isynnerhet bör den sagde personen till sin framdeles förbättring i vilkor studera Statstidningens i slutet af förra veckan utfärdade admönition till tidningspressen, rörande höflighet i skrifsätt; och lära sig begripa, att så som man kokar, får man supa; hvilket i bithörande fall vill säga, att den sagde alltid skall blifva bemött med samma slags sprik hau sjelf fianer för godt att begagna: vackert, om han tar skeden i vackra hand: men annars på hans skånska.