egare, som de aristokratiska tidningarna, har det stiftare, hvaraf en hvar tar ett antal exemplar, för hvilka han ansvarar. För att få blifva stiftare, måste man vara uvrier, och stiftarne utnämna en kommission af sådana, som besörja redaktionen. Dess redaktörer äro hvarken kommunister eller egentliga republikaner; deras ändamål är, hvad man på den nu varande rotvälskan kallar: Arbetets organisation genom association. De beklaga sig mycket öfver, att de republikanska tidningarna försumma de hit hörande frågorna, hvilket fört ett stort antal tänkande arbetare från politiken och kastat dem i kommunismens och fourrierismens armar. Deras första praktiska ändamål tyckes vara, att undgå kapitalinflytelsens öfvervigt genom industrimaterialets gemensamma besittning, i sjelfva verket Owens theori, men utan dess extravaganta bihang. De sysselsätta sig föga med dagens politik och diskutera åtminstone dess grundsatser med mycken moderation. Deras fiender förebrå dem, att de stå under Buchez inflytande; man vet icke hvad som kan vara sant i denna beskyllning. men huru än dermed må vara, så är det ett allvarsamt och anständigt blad, som ofta kunde tjena dagens polemiska tidningar till efterdöme. Dess stora fiende är bPPopulairen, en ganska häftig, kommunistisk tidning, utgifven af detta partis ytterliga och våldsamma sektion, som äfven redigerar en annan mänadsskrift af samma slag, kallad: Fraterniten, men som är moderatare, ehuru den är tillräckligt häftig mot Kamrarne och staten. Vi höra, säger den sistnämnda, till den demokratiska, allt jemlikande, filosofiskt revolutionära, skolan i detta ords vidsträcktaste bemärkelse. Vi tro på demokratiens framsteg och förestående seger och på dess tilltagande och stigande utveckling, som måste föra till allmänt användande af frihetens, jemlikhetens och broderskapets stora grundsatser. Republiken är för detta parti endast en ide, en pall alt uppklifrva