Aftonbladet – 26 maj 1842, sida 2

så synnerligen. efterlängtade närvaro, intränger i mina drömmar och stör min sömn, ja, jag finner det ganska djerft af er, att äiven i drömmen förfölja mig. Också jag har haft en dröms — började Erikson, något bestört öfver hennes oväntade tilltal, ehuru han blott hört och förstått de första orden. — Jag drömde, att ni med huidhet tog emot mig cch derigenom lät mig förstå, att — Då har er dröm Jjugits — svarade Christina med djerf öppenhet, ty jag vet nog mot hvem jag är huld både i dröm och verklighet. Hvad drömde ni då om mig? — frågade grefven med ett besynnerligt uttryck af förvåning, som förekom Christina ganska barnsligt. Som ett förskräckligt berg tyckte jag ni såg ut, min grefve, och när jag rätt beiraktar er, så finner jag ännu någonting dylikt i ert utseendex, tillade hon, och ett skälmskt löje spelade kring bennes sköna läppar, hvilka, om de tyd: henrzes vilja, hade wisat alivar och stränghet. Swlta skönhet, så lär mig då att vinna kärlekl utropade den besynnerlige älskaren och Itryekte en äkta soldatkyss på den af vrede rodnande flickans kind. Denna oerhörda djerfhet bringade den sköna flickan så helt och hållet utom sig, att hon i samma ögonblick tilldelade den oförskämde ett ganska kraftigt slag i hans väderbitna ansigte. Grefven tog ett steg tillbaka, högeligen förvånad öfver att så nätta fiograr kunde åstadkomma en så kraftig verkan. Ea bomb skulle i sanning icke gjort bonom så förvirrad och förskröckt. Er far har då bedragit mig., sade han efter en lång tystnad och i en ganska allvarsam ton.