Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 3

el Eatren är naturligtvis för de flesta platserna höga I billig. Möänchen och Berlin hafva äfven folkteatrar, men ,lohyfsade. På förra stället roa åskådarne sin publih med grofva ekivoker, på det sednare roa spektatö. i rerna sig sjelfva med skrik och plumpa upptåg sam! göra skådespelarne till föremål för sitt gyckel. Ledlaiogen af en foikteater fordrar i sanning, om den skall gagna, lika mycken insigt som redigerandet a -len folxkalender. (Slutet följer.) — RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ett rykte har de sednaste dagarne varit :l gängse, ait 4, 2 elier till och med 3 personer skulle I blifvit ibjelslagne, ettdera vid Ugglevikskällan, elle: ji Hagaparken. Genom den undersökning Poliskam I maren anställt, är upplyst, att ett svårt slagsmål I väl förefallit sistlidne Söndags, kl. emellan 2 och 3 på morgonen, men att ingen person dervid tillsatt lifvet. En lärgosse och en dräng hafva dock ; blifvit illa slagne, och vid vå!det hafva både knifvar -loch stenar blifvit begagnade. Utom ryssnämnde två personer har ingen deltagare i oväsendet kunnat röjas. — En betydligare stöld af skinn och pelsverk ifrån körsnärsenkan Sandman har blifvit upptäckt, och tjufven, en f. d. bundtmakaregesäll Sparr, erkände sig hafva begått densamma. Det är polisbetjenterne Berchman och Salin som upptäckt denna stöld. — Gevaldigern Jaderin och polisuppsyningsmännen Thomasson och Lundberg hafva i dag tidigt på morgonen anhållit en stor mängd misstänkt gods hos en mamsell vid Grefgatan, som lärer brukat låna på pant. — Dagbladet berättar, att vid en lägenhet å Stadshagen en arbetskarl, Berg, sistlidne Måndag träffats död, stående på hufvudet i en vattentunna. Man visste icke hur han kommit dit. Sedan ynglingen Lars Tobiesson å Rolfserud, i By Socken, i Wermland, varit i 3 år i lära hos ett par kopparslagare, nedsatte han sig 41839, vid 214 års ålder, i sin nämnda födelsebygd, för att försörja sig med kopparslagarearbete uti angränsande hemman och socknar. Han hade goda förtjenster och var väl ansedd af alla, då följande sorgliga händelse i ett ögonblick förstörde hans sorgfria belägenhet. I början af sistlidne November verkställde ban åtskilligt kopparslagarearbete vid hemmanet Näs, i Svanskojs Sockea, och deribland äfven hos bonden Lars Olsson. Sedan han, Thorsdagen den 48 sistlidne November, på förmiddagen, slutat sina arbeten, gick han in till Lars Olsson, som begärte att få veta hvad han vore skyldig för arbetet, hvarpå Tobixsson svarade: 4L Rdr Bko, hvilket Lars Olsson ville nedpruta till 4 Rdr Rgs. Under tiden hade, utom några andra grannar, bonden Nils Ericsson inkommit i stugan, och började nu, utan ringaste anledning, inblanda sig uti Lars Olssons samtal med Tobizsson, sägande att 1 Rdr vore väl betaldt för arbetet, hvarefter Nils Ericsson öfverhopade Tobixsson med otidigheter, kallade honom ausling, alandstrykare, uskälmp, förebrådde honom, för det han aflyger rasande med pigorna på gården, m. m., och sökte på allt sätt förarga Honom. Slutligen blef Tobizessen uppretad och började svara Nils Ericsson, så att en häftig träta uppstod dem emellan, hvilken likväl, utan att utbryta i något slags våldsamhet, snart slutade. Kort derpå gick Nils Ericsson ut ur stugan, och Tobixsson, som syntes fullkomligt lugn, följde efter och upphann Nils Ericsson utanför förstugudörren, der han förehöll Nils Ericsson hans otidiga uppförande. Då Nils Ericsson dervid ytterligare utfor emot honom i otidigheter och fattade honom i kragen, gaf Tobiesson honom ett par örfilar, men aflägsnade sig derefter några steg, då Nils Ericsson ropade efter honom: askojare! askojare!. Tobiesson blef häröfrver så förbittrad, att han sprang tillbaka och i vredesmod med knuten hand gaf Nils Ericsson 2 slag i bufvudet, så att han ramlade omkull, och i fallet slog venstra sidan af hufvudet mot en vattenså, som stod vid stuguväggen, utan att gifva något ljud ifrån sig. Tobiesson blef härvid häpen och förskräckt, och försökte upplyfta honom, men fann honom då alldeles orörlig, utan att visa minsta tecken till lif. I samma ögonblick kom en person ut urstugan, hvilken, vid åsynen af Nils Ericssons belägenhet, tillkallade folket, hvarefter ban infördes i stugan, der Tobimesson, under ängslan och dena yttersta förskräckelse, så att han skälfde i hela kroppen, genast omtalte att han gifvit Ericsson några slag i hufvudet af knytnäfven. Efter anställd obduktion å den döda kroppen, attesterade provincialläkaren, att blodutgjutningarne inom hbufvudskålen vållat döden, och att dessa blodutgjutninger uppkommit genom yttre våld, som således varit en ovilkorlig dödsorsak. Den 22 sistlidne inställdes Tobiesson inför Gil-l berga Häradsrätt, der han, under häftig sinnesrörelse och mycken ängslan, bedyrade, att våldet tillkommit endast af en ögonblicklig öfverilning, och att han så mycket mindre kunnat på förhand bysa något agg till Nils Ericsson, eller haft ringaste uppsåt att skada honom till lif eller lem, som han förut aldrig talat vid och knappt kände honom. Han vidhöll äfven enständigt, att han endast med nytnäfven slagit honom. Någonting, som kunde utvisa motsatsen af denna uppgift, förexom icke eller. Tobiesson dömdes ef Häradsrätten att för sitt brott, på grund af 24 kap. 9 missgerningsbalken, mista lifvet genom halshuggning, hvilket beslut Svea Hofrätt fastställt, genom utslag den 418 sist lidne Februari, hvilket nu är understäldt Högsta Domstolens pröfning. bosse EEE m—