Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 1

ung flicka så brydsamma uppdraget, att kläda sig och fylla en värdinnas plats vid bordet. Om än anledningen till en mer-än vanligt -omsorgsfull toilette denna gång icke var henne så synverligt angenäm, då det icke gällde att förtjusa Adolph, så vaknade dock den hos hvarje flicka vid hennes år så naturliga, eller om man hellre vill, medfödda fåfängan: begäret att hehaga. Hon önskade, att genom en ytterst smakfull klädsel och sin bländande skönhet göra ett gynsamt intryck på den ovälkomne gästen. Drifven af denna åtrå trädde hon in i sin jungfrubur. Hon ringde, kammarjungfrun inkom. Christina nedsatte sig framför en liten spegel med grannt skulpterade ramar, och under det att kammarjungfrun var sysselsatt med att ordna och uppfästa heanes rika lockar, sökte hon i det uppriktiga glaset Jäs2, hvad som egentligen hade kunnat förmå den djerfve segraren Carl, hvilken ända hittills endast hade ansett konungariken värda sina stolta önskningar, att oOaktadt allt silt qvinnohat, rikta sin eröfringslystnad på hennes ringa person: Kammarjungfrun hade förr slutat sitt värf, än Christina sina meditationer; mer dessa blefvo hastigt afbrutna genom den vigtiga frågan: Hvilken klädning befaller nådig fröken? Nu blef ett sökande, mönstrande, pPpröfvande och förkastande bland de dyrbara klädningarne hvilket hotade att aldrig taga mnigot slut. En var för lysande, en annan för enkel, en tredje passade ej till det hårsmycke hon valt, en fjerde en femte och så vidare. Säkert skulle valet icke på länge kommit till något resultat, om icke de: annalkande timmen, då hon skulle visa sig son värdinna, bade fordrat ett skyndsamt beslut, oc