Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 1

CARL DEN TOLFTES KYSS. UL. Adolphs bekymmer voro lika mycket öfverdrifna som Christinas sorglöshet. Hon ansåg det alldeles omöjligt, att ett allvarsamt motstånd af fadren skulle kunna tillintetgöra hennes innerligaste önskningar, ty hon besinnade icke, att den makt hon egde öfver sin far äfven hade sina gränsor. Om hon än i alla småsaker, der hennes smak, böjelse och lynne kommo i fråga, fick sin vilja fram och i dem egde en oinskränkt herrskarinnas välde, så var det likväl ingalunda fallet i saker af större vigt. Men detta hade Christina ännu icke erfarit, hennes vilja hade aldrig sträckt sig öfver bagatellernas gräns, och derföre kunde hon icke tänka sig ett allvarligt motstånd af sin far. Hans dotters tilämnade giftermål hade ett politiskt syfte, och hvarje politisk angelägenhet hörde till den förbjudna frukten eller var kanske rättare ett terra incognita för henne, utan all retelse och behag. Diplomaten tålde ej qvinnoröster i rådet. Först nyligen hade han börjat meddeia Christina en och annan nyhet från hofvet och hvarje gång slutade han då med ett loftal öfver den unge hjeltekonungen, hvars enda gunstling grefve Piper smickrade sig att vara, genom de sällsynta och osvikliga bevis konungen gifvit honom på sin ynnest. Den jyckliga följd som ända hittills alltid hade krönt grefve Pipers sträfvanden, kom honom att ge sina önskningar och förhoppningar en allt djerfvare och djerfvare flygt, och nu var deras mål — Christina på Sveriges thron. Hvem hade ock med skäl kunnat undra, öm den furste,