Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 1

som började sin regering med att sjelf påsätta sig kronan och med sitt djerfva mod i ett ögonblick tillintetgjorde fiendernas härar, vid valet af maka skulle trotsa den stela konveniansens lagar? Och hvarföre skulle icke grefve Piper då i sin lika sköna som rika dotter kunna se Sveriges blifvande drottning? Den smickrande upptäckten, att den ungekonungen hörde till antalet af hennes beundrare, felade icke att göra ett lifligt intryek på Christinas qvinliga stolthet. Hon vwistse väl redan förut att hon var skön; men en konungs bifall eger ett beundransvärdt värde i verldens ögon. Att veta sig vara erkänd af den förste i riket, af Europas bjelte, för den första bland skönheter, uppfyllde henne med en innerlig och barnslig glädje. Hon var säker, att derigenom vinna ett ännu högre behag i Adolphs ögon. Hon gladde sig åt den frivilliga byllning alla visade henne, men hon gladde sig endast derföre, att hon med en enda blick kunde säga till den älskande: i allt detta finner jag nöje endast för din skuld. : Christina ville väl icke dö för sin kärlek, men hon ville lefva för den; likväl kände hon djupt, att en tvungen skiljsmässa från den älskade skulle uppfylla henne med en evig, outplånlig sorg. Detta fruktade hon dock endast så, som man fruktar en jordbäfning — den kar väl inträffa, men det är högst osannolikt. Derföre var icke något bekymmer nog mäktigt, att få insteg i hennes barnsligt glada sinne, och snart förjagade äfven i dag bennes muntra lynne alla sorgligare tankar och minnet af den älstades fruktan. Dessutom hade hon ju också i dag det för en