Aftonbladet – 24 maj 1842, sida 3

han, och hans inbillning ilar öfver till de östra landsändar; hans fantasi målar för sig med lifliga färger den sköna qvinnan, som förmådde så länge förljufva sin gudfruktige medvandrares landsflykt, och lät honom för hennes skull finna alla mödor lätta. — FORNTIDA SLÖSERI. Då markisen af Toscana, en af de rikaste prinsar på sin tid, red att möta sin brud Beatrix år 4038, var hela hans svit så präktigt utstyrd, att hästarne yoro skodde med silfver; sömmen voro likaledes af silfver, och då någon af dem föll ut, tillföll den upphittaren. Det är bekant, att en engelsk ambassadör i Frankrike visade ett dylikt slöseri, för att gifva ett begrepp orm sin makt och frikostighet. Han lät sko sin häst med silfverskor och söm, helt löst, på det att dena dyrbara metallen måtte, under den med flit i flygande fart verkställda kavalkaden, falla af och upphittas af det församlade folket, som egde rätt att behålla hvad de sålunda funno: — EN ovAnNLiG RELIK. En engelsk gentleman, som besökte den skottske poeten Robert Burns enka i Dumfries, Var ytlerst ifrig att erhålla en relik af den ryktbare skalden, några rader af hans handstil, eller någon liten. pjes, som, han-kunde bafva till minne af honom. Mrs Burns svarade på bans enträgna böner, att hon icke egde någonting mera att gifva, emedan hon redan bortskänkt alla dylika småsaker. Gästen fortfor icke desto mindre att bedja och hon att afslå; slutligen, uttröttad af hans envishet, sade hon halft ond, halft skrattande: Godt, sir, om ni icke vill taga mig sjelf, vet jag sannerligen ingen relik (relict botyder i engelska språket enka) efter honom, Som det står i min makt att gifva, och i er atl emottaga. Detta gjorde i hast slut på argumenterna. — I Eogland har utkommit ett poem, kaliad Äktenskepet, der det äkta ståndet lofordas i icke mindre än 2,500 stanzer.