Aftonbladet – 24 maj 1842, sida 2

så? Jag får ju dagligen se och tala med dig3hvarföre skulle jag ej då vara lycklig? Förnöjsamma själlp Adolph! Jag vill, jag kan icke krossa en så god fars hjerta.n Men mitt? Om jag icke med min fars samtycke kan bli din, Adolph, så svär jag beligt att också aldrig tillhöra någon annan, — det är allt hvad jag. kan lofva dig. Den unga krigarens ansigte mörknade; med hastiga steg gick han af och an irummet. Tid efter annan stannade han för några ögonblick och betraktade den älskade med missnöjd och sorgsen min, men fortsatte åter genast sin Ppromena:l under en skakning på hufvudei. Härunder sökte Christina på allt sätt tvinga sig att vara allvarsam, men de skälmska groparne i kinderna, som skänkte åt den skönt formade munnen ett så oändligt behag, gåfvo redan nogsamt tillkänna, att Adoiphs heroiska vandring böriade väcka hennes löje. Adolph å sin sida var i högsta grad obelåten med denna vaknande munterhet, ty ban var en fullkomlig älskare, uppfylld af alla de tusende fantomer, som den uppfinningsrika svartsjukan så snillrikt vet att framkalla, och betraktade Christina som en rik skatt bevakad af tvänne vidunder, Lärt -att krossa alla hans förhoppningar, ; äregirighe n och vinningslystnaden. Den ,slipade,hofmannens okonstlade dotter, som vär. fullkt nig om fadrens djerfva 2 :Ådolphs rena kärlek och i älsklingsdröm förvandHon såg icke något o