CARL. DEN TOLFTES KRYSS. Ej att älska, mon att segr. ;: visste -han. eh ? e An I. i cApropå! Christina lilla, skulle du ej harJlus att bli drottning? Ur dt Denna friga framkastade grefye Piper en pas sant till sin dotter, efter ett slutadt schachparti som hade satt den lifliga och förtjusande flickans tålamod på alt ganska hårdt prof. Ah pAlla bjertans drottning — eler, huru. mena du, pappa lilla? — frågade Christina. småleen .de, utan att upplyfta sitt lilla ljuslockiga huf: .Vud ifrån den svarta, glänsande sammetskudden emot hvilken hon vårdslöst lutade sig, under de Bund, som hon nästan passionerad! älskade. Drottning öfver alla hjertan! Åh i det rike har du redan länge varit en despotisk herrska. :rinna, — svarade ministern med låtsad Jiknöjdhet, och Jekte derunder med en präktig dosa På hvars lock en miniaturbild, rikt omgifven a diamanter, var infattad. Det var den unge hjel tekonungens portrått och en skänk af henon till sin mäktige gunstling. Mea — fortfor gref Ven — är detta då det enda mål, dit din äre girighet sträfvar ?) Ja; och hvad skall jag väl önska mer, ,mir goda pappa? Jag har ju många fler underså ter i mitt rike, än jag ens eger förstånd att.styra. Men det får jag Iof att säga dig: en af den är ändå allra värst., i Jag hoppas, att min Christina varit nog klok att icke ge någon af dem anledning att yttra si hyllning? i