Aftonbladet – 24 maj 1842, sida 1

Men: din (od dhet är ju också utan gränser. GE söta gullpappa, och dessutom är Adoph tapper och: hjeltemodig; och :har, hvilket jag: just nyligen :kommit I urider fund:med, de allra väckra! ste mörkblå ögon: Jag. vet icke! hura det: kom: mer sig, att jag ej förr märkt en så vigtig om; ständighet, men .:.. Men, .mitt. kära barn, likväl! måste du nöd: vändigt. glömma hono dt; sade grefven och I dade sin arm kring: Christinas smärta Hf. Nej; pappaj det kan Och det vil ag aldrig. — Det skutlesju vara ensriktig dårskap att försöka det; ty: det är: alldeleso omöjligt. -Mea narras nu icke längre: med din egen Chistinat — du håller ju sjelf så mycket af Honom., i Det: gör jag3: men likväl icke: nog föratt göra honorh tll.min måg och arfvinge. Menj tänk: om jag skulle dö; då måste han ändå ärfvå digx Ministern kastade en så iskarp! blick på den hänförande varelsen; som stod: framför hönom i ungdomens fuila och friska!skönhet, att han liksom: tycktes vilja: genortskåda hennes: inre, och det moln, -som Christinas ord hadö framkallat i hans: sinne, flydde: som en dunkel drömbild. Stygga flickan, — sade han, och klappade henne smekande på kinden .— -du är: juidel lif. och helsar . . meh det blir nu också god tid tillsatt gifta bort dig, tyv.. -ui J2, det:är .det visst, söta farl: sis och hvad vi sen sköla bli lyckliga, Adolph och jag! Ja, så lyekliga. som. dödliga kunna :-blinosvarade Chri: stina med glänsande ögon; och ett himmelskt le. ende: lekte kring desvällande purpurläpparne. Christina, du har blifvit ett riktigt bortskämd JF gm sm a 3 i