Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 3

hvarandras egendom, och sålunda uppretat dem till kamp och ömsesidig kränkning. Genom sina svarta organer hafva de predikat in i nationerna sekthat, förakt och vämjelse för hvarandra för olika trosmeningars skull, samt på detta sätt tidtals åvägabragt nationalhat, hvilka ingen grund hade i folkens egen natur. Låtom oss opartiskt betrakta Svenskar, Norrmän, Danskar, om hvilka det i långliga tider utgjort en skole-lexa, huru afund, nationalhat och inbördes ilska dem emelian skulle gro i sjelfva märgen. Till hvilka verkligheter hänför sig likväl slutligen denna lexa? Låtom oss slå upp historiens blad. (Forts. e. a. g.) — Red. hade till i dag lofvat iniaga en artikel, angående sista examen vid Centralgymnastiken, men måste, för bristande utrymme, uppskjuta det tills i morgon. RR ee RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Det allmänna samtalsämnet här i staden har de två sista dagarna varit en viss juvelerare Herrmansons hastiga afresa härifrån. Denna afresa har väckt förundran och oro i anseende dertill att Herrmanson hade hos sig inlemnadt ett parti guld, silfver och juveler, hvarom man nu vet ingenting. Farhåga har imedlertid uppstått att Herrmanson tagit alltsammans med sig, och den har ökats deraf att han, kort före afresan borttagit allt det i bodfönstren hängande silfret och i ställetidithängt pjeser af nysilfver, dem han på kredit tillhandat sig. Bland de till honom anförtrodda pjeser nämnes ett smycke, som skall vara värdt 800 Rdr bko, tillhörigt en grefvinna och Exellensfru, jemte mycket silfver från ett bandelshus. Mannen hette ifrån början Hirsch, men utbytte detta namn för Herrmanson. Kunderna önska allmänt på det högsta att han måtte återkomma jemte butiken. — En beryktad tjuf, förre bageriarbetaren Sjöström, som för en tid sedan blifvit dömd för en stöld, hade klagat öfver domen, och Högsta Domstolen ansåg äfven bevisningen så klen, att Sjöström icke bordt åt saken fällas. Sjöström, som väl visste med sig att han var skyldig och icke kunde föreställa sig att Konungens dom skulle utfalla så lindrig, fann, dagen förr än denna expedierades, för godt att bekänna, icke blott ifrågavarande brott, utan äfven en hel bop andra, dem ban sannolikt icke begått. Följden blef att bavisningen ansågs god och att Sjöström nödgades undergå sitt straff, hvilket han ock gjorde med ovanlig fräckhet. , — Sistl. Lördag har åter ett lik efter en mansperson anträffats i sjön vid Skeppsbron. Han var klädd i tullstatens uniformesrock.