Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 3

par dagar innan hon skulle resa, spelade hon och hennes man tillsammansien pjes. Man känner icke om någon tvist dem emellan förefallit innan spektaklets början, men under första akten anmärkte flere bland åskådarne, att de båda spelande hade någonting besynnerligt i sitt sätt emot hvarandra, hvilket icke hörde till pjesen. Ridån föll och hr Erviog gick in i sin klädloge, dit hans hustru följde honom. Der lära de råkat i någon ordvexling rörande garderoben, hvilken slöts så, att miss Hamblin gaf honom trenne dolkstygn, af hvilka han efter en stund afled. Hennes uppförande, straxt efter det hon begått gerningen, synes visa, att den skett under hänförelsen af passion, och icke med öfverläggning. Hon frågade flere gånger Om Såren voro farliga, och sökte icke att komma undan förrän det var afgjordt, att den sårade icke kunde komma sig. Man slängde nu dörrarne, för att hindra hennes flykt, men hon hoppade ut genom ett fönster, gom låg 40 fot från gatan, och undkom lyckligt. Hon var ännu klädd i den pagedrägt, hon burit på scenen, öfver hvilken hon kastat en grof mantel, — TITELJÄGARENS NATURALHISTORIA. (Ur en tysk tidning.) Titeljägaren, som räknas till husdjuren, är inherask i Tyskland, och hörer till den bekanta stora klassen Tyske Mickel. Han är af naturen ganska fredlig; han attacherar sig ytterst lätt, kan utan möda dresseras, och födes för ganska billigt pris; de magraste ben, blott de äre rätt långa, anser han för en läckerbit; de fleste naturforskare öfverensstämma i sina observationer deri, att han kan mättas med blotta ord; ofta gnager han på ett alnslångt ord, ofta till och med på ett korrt löfte, bela sin lifstid. Hvad hans fasoner beträffar, så utmärker han sig genom en stark böjelse att kröka ryggen. Detta slägte är ännu ganska talrikt; man befarar dock att detsamma, genom den industriella rörelsen, med tiden blir lika sällsynt, som laxen blifvit i Rhenfloden genom ångfarten.