Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 1

att han går ut så tunnklädd! — en man, som ej aktar helsan, älskar inte sin hustru; du skall akta din hustrus man, min egen Sebastian! ,Ja verkligen, herr baroni) säger löjtnanten, hennes nåd har ritt ... Nej, nej, herr löjtnant,, småskrattar baronen, pmen bon är så förfasligt rädd om mig, min lilla hustru. Är icke jag försigtigt klädd? först har jag en tjock flanellsskjorta närmast kroppen, den lade jag mig till i fjol våras sedan jag haft frossan, — jag frös nemligen i två månader nästan kostinuerligen — derutanpå en hollands-lärftskjorta, och så lifstycke af fint sticktyg; dessutom nyttjar jag alltid om vintern tre par kalsonger, fastän jag nu på vårsidan lagt af det ena paret.n Men kan det inte vara oförsigtigt? frågar frun med bekymrad uppsyn; bara du inte förkyler dig, min egen manl När löjtnanten går, får baronen en vink af frun och bjuder löjtnanten vara god helsa på vid tillfälle; — det gör ingenting om jag inte skulle vara hemma då herr löjtnanten kommer, Herr löjtnanten kan sitta och språka en stund hos min hustru, som är så ensam och har ledsamt, stackars liten.n Der borta i den röda gården — den ligger också inom mina skators ;horisont — bor magasinsförvaltaren Rattenfråat; hans förfäder kommo in från Holland med Luis de Geer — åtminstone låter namnet så. Herr Rattenfraat har qvar en hel hop holländsk flegma, han kan hela dagen sitta på sin kammare med de gröna oljmålade tapeterna och räkna vid pulpeten; han är