Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 1

na, föreställande Amant mucisien och Mari battu et contant, det vill säga två gamla franska taflor, tryckta i fyra färger, uttagas och tvättas med såplut, så att bara kritan sitter qvar af förgyllningen, väggklockan uthänges i köket, papper och annat skräp, undanstökas, med ett ord, då herr Rattenfraat kommer hem, känner han icke igen rummet; papperen ligga hopvräkta, klockari knäpper icke som vanligt, de gula gardinerna äro ersatta med ett slags röda lappar, som ,bättre skola stå emot tobaksröken,, med ett ord herr Rattenfraat befinner sig på ett alldeles främmande ställe. Då förgrymmar han sig och går in till fruntimmerna; de hafva väntat en storm och ställt sig, figurligt taladt, med ryggarne mot hvarandra, liksom de gamle berserkarne gjorde. Herr Rattenfraat börjar anfallet med en fråga: Hvem i Herrans namn har vändt upp och ned på allting i min kammare?n Herrns roll var likväl härmed, slut; ty nu började svärmor att utösa en ström af ord till försvar ;-— om ;att rummet såg ut som ett stall, — att stackars Sara fick skämmas ögonen ur sigo — att hela stan sade em hel hop om saken, och mycket mera, som jag ej kan uppräkna. . När, svärmor, ej, orkade mera, började sjelfva fru Sara att utgjuta sitt, hjerta och när dess .källa började sina, af; tog svärmor vid; nog af, saken slutade så, att herr Rattenfraat måste krypa in i sin fuktiga kammare, sedan han med sin blotta närvaro, fått sin hustru i tårar och sin svärmor i det mest moderliga raseri. Ja så, din tyrann, ropade gumman till slut, då han tog sitt parti att gå in till sitt. Der lig han nu i fukten och kunde ej sofva,