Aftonbladet – 23 maj 1842, sida 1

långsam i alla sina vändningar och skulle kun na hänföras till sengångare-slägtet, det vill säg: i kusinage med Bradypus tridactylus, fastän har har fem fingrar, af det långa slaget ändå. Har lefver ganska godt på musfrat och hoptorkac säd, som p,balanseras, år ifrån år i räkenska. perna. Frun är en liten beskedlig menniska, som haj sin fru mor, ehkekamrerskan Skrammelbom, huset. Gumman, är en liten mager figur, som fa omkring i alla husets vrår och vinklar, gör sin; anmärkningar och ger sina råd. Om jag kunde begripa hvad Rattenfraat tänkt på, som köpt detta,, heter det hundra gånge: om dagen; RBattenfraat bar inte förstånd föl två styfver,, heter det vidare. — Stackars Sa ra! heter det ännu vidare. Du är riktigt at beklaga, stackars Sara, som fått dig en sådar som Rattenfraat till man; der sitter han inne och pluggar dagen i ända, och man får inte skurs en gång, så att alla menniskor skola säga att du inte duger för två styfver. Dessa föreställningar hafva småningom nött in sig i fru Sara Rattenfraats själ; hen är, utar att egentligen veta huru, en olycklig hustru: mamma har så sagt, och fru Sara Rattenfraat hade just aldrig befattat sig med att tänk sjelf: — mamma har varit hennes tavkemachin) hon tänkte, med sin mors hjerna, liksom hon!härfvade. garn ipå sin mors. knäpphärfvel, Herr Rattenfraat har nödgats. gå upp i magasinet och har glömt sin kammarnyckel hemma, — vips är svärmor der; gardinerna nedtagas, på golfvet slås ett helt haf med vatten, taflor