Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 8

En anonym insändare, sig kallande Lappmarksbo m. m., har uti Vesteroch Norrbottens Läns nya Tidning, JM 6, lätit införa en artikel, under rubrik: Ett godt medel emot öfverraskning.o Och som elakheten och afundsjukan härutinnan synas hbafva dikterat kurmethoden, så finner jag mig föranlåten at visa olämplighetea uti den anonymes resonnement. Ingen spekulant e!ler handlande är väl belåten att bortlemna varor mot inköpspriset, afbrenningarne oberäknade. En skälig ersättning för transport och andre omkostnader är medgifven och varans qualit bestämmer ju i öfrigt den större eller mindre afsättningen , säljaren till vinst eller förlust. Kan väl detta kallas vinningslystnad? BDeremot vili jag till Lappmarksboens efterrätteise delgifva följande transsumt: Af domboken, hållen å Iagtima Ting med Lycksele Lappmarks Härad, uti Tingshuset v.d kyrkan d. 47:de Januari 1842: -— — —— — — — S. D. Sedan granskadt och befunnet blifvit, att de å kärlen satte sigill voro orubbade, bröts förseglingen, och lät Härads-Rätten utur bvardera kärlet upptappa och fylla en halfstops-bute!j af den i kärlet inneslutna vara, deo Härads-Rättens samtcelige Ledamöter ingalunda kunde finna vara annat än det som här i orten allmänne;igen sålts och säljes under namn af Arrac, Konjak och Rumm, emedan varan derifrån icke afvek, hvarken till utseende eller lakt eller smaz, i sistnämnde fall, efter de sakkannige persaners omdöme, som densamma pröfvade. På Härads-Rättens vägnar: Jon. Dav. HELLEDAIJ, Att här ofvan ictagne Protokollstrarssumt är lika lydande med or ginalet in!yga FR. WW. WESTERBERG. O. R. TAUBE. Jag tillstyrker derföre, att den namalöse insändaren måtte gifva sig ulfreds inill dess pröfaingen af gadsets beskaffenbet och domstolens beslut i målet kunnat förutgå. Umeå i April 1842. P. SÄFSTEN,