Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 5

Det är nemligen om Calle. — Kanske ingen vet hvem Calle är, så får jag berätta art han är enda barnet och för närvarande underlöjtnant vid ett hussarregemente. — För banna mig, jag skickar en fyrk mera till den slyngeln! säger subben och skjuter nattmössan. med en egen behändighet på ena örat; förbanna mig, jag det görl Ja så gör jag, säger gumman, om jag också skulle taga min sista smörmark och sälja, så skall den stackars gossen ha hvad han behöfver — du har hatat det stackars barnet alltifrån han var liten, för si du har alltid varit en tyrann., Nå, nål! inte så bäftigt, min gumma lillan, säger guben och tar fram en liten anteckningsbok, chör på ru bara.n Det är onödigt aut höra pin, söger gumman. Ja, det tror jag nog, menar gubben och fortfar: Martii den 46 sändes per posto tili Calle 44 Rar Bkon — Ja, det var också en summal nfailer gummar. — Martii den 20 till Calle 2350 Rdr banko, Aprilis den 2 till Catle 400 Rår hanko till en ny keppa, Aprilis den 42 item till Calle 356 Rdr banko, Aprilis den 453 till tre marker fisk, 48 skilling — Jaså, det hör inte dit — hm, hm! Ja, det är rom, säger gumman, men nu skall indå Calle ha sina femtio riksdaler. Femti, kära mor ?, säger gubben, iet skulle väl gå an det, men si det är 450. Ja, det är detsamroan, ropar gumman. ,Calle ska!l ha dem, stackars bara; OM jag inie vore, så fick han gå naken och svälta ibjel, stsekars 30sse lp Jag bör anmärka, sanningen hbkmätigt, att det stockars barnet är trettiefem år gammal och en stor rufilare, fom esomoftast gör tjenstgörande majorer besvär nog. (Slutet följer.)