Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 3

Frankrike, efter 48416, då det först kom i riktigt åtnjutande af dessa lagens fördelar, under en fortfarande fred? Uader de första 6 till 7 åren hade Franska samhället ännu nästan en uteslutande krigisk karakter. Soldaten ver allt och öfverallt. De unga gossarna voro stolta öfver att hafva sett elden via Montmartre, elter alt åtminstone varit med Loirs-Armeen. I de första tre åren var Frankrike ett stort läger af upplösta soldater, som struäo kring öfver stad och Jand. De små egendomsegarne hade icke förtroende till säkerheten för deras andelar i de konfiskerade godsen som tillhört kyrkorna och den utvandrade adein, och hade hvarken lust eller medel att förbättra dem. Spådomarna af våra politiska ekonomer syntes styndsamt besannas; men i de nästföljande sex till åtta åren föregiex en stor förändring i foikets anda. Miluär-raseriet svalnade. On sec lasse de tout, synnerligen i Frankrike. Soidaten kom i bakgrunden. Den gamle soldaten ansågs vara en tråkig, gammal, dum storpratare. Lättingarnes antal inom de lägre klasserne förminskades synbart i antal och vigt. De unga männea man råkade i diligencer och vid tables dböte voro icke längre dagdrifvare på billarderna och officerare på half sold, utan de voro söner af jordegare från södra trakterna, som sålde sina viner åt de norras fabriksidkare och manufakturister, eller af handlande och näringsidkåre i de norra departemeaterna, som sökte utvidga sina affirer åt södra delen af landet. Iadustriea var i synbar rörelse. Hus nybyggdes i hvarje by. De små jordegarne hade fått dels egna medel, dets förtroende och kredit, och började att bosätta sig på sina små jordegendomar, Priser, medel att förtjena, spekulationer, industriföretag, bosättningar, utgjorde hufvudsaken i konversationen ibland nästan alla folkklasser; och under de sista sju, åtta åren hafva fransmännen förändrat sig ifrån ett militäriskt till ett industriöst folk, så hastigt som någonsin man kunnat förmoda att en sådan förändring i folkandan hos en nyss så krigisk massa låter sig verkstälJag. Besinnar man de svårigheter för en sådan förändring, som vållas deraf, att medlen som handeln och manufakturfliten disponera, icke i början kunna förslå till att uppfylla alla fordringar, och sedan den riktning franska regeringen tagit, att söka återvinna en militärisk öfvervigt i Europa i stället för att gynna fredliga vanors utveckling och befästande hos nationen; så är det verkligen förvånande, att se de framsteg, som det industrielia lifvet gjort och gör i Frankrike, och den handelsoch manufakturanda, som der råder, och som förut varit alldeles okänd för franska folkets historia. Franska folkers ställning, ;jemförd med den år 4789, är onekligen, hvad angår alla föremål för dess lifsuppehälle, mycket förbättrad; och arbetsklassens vilkor äro ojemförligt bättre än i England. Det säkraste medel, att kunra göra en sådan jemnförelse är, att taga en folkklass, hvars vilkor i alla länder närmast äro hvarandra lika i afseende till arbetarens, nämligen militärens, och jemnföra den vanlige arbetarens ställning i landet med den vanlige soldatens. I England har, alltsedan 4846, icke -behöfts någon :värfningsafgift, eller åtminstone blott en helt obetydlig, för att få rekryter till armeåen, och man antager likväl ingen, som ej är ung, frisk och storväxt, m. m. Detta kommer sig deraf, att soldatens ställning är så mycket bättre än dagverkarenas, att de sednare gerna ingå i soldatledet. Likväl är engelska soldatens ställning sedan 4846 alldeles ej förbättrad emot hvad den förut var. Det är arbetsklassens ställning, som försämrats. I England, liksom i Frankrike, är soldaten aflönad, underhållen, beklädd och logerad, alldeles likasom han var det för 25 år sedan. Men i Frankrike, der likväl tjenstetiden för soldaten blott är beräknad till 6 år, är arbetande klassen i så mycket bättre ställning, att ända till 2000 francs vanligen erbjudes för en rekryt, då en sådan leges för att ingå i stället för en utskrifven. Assuransföreningar äro organiserade öfver hela Frankrike, för att anskaffa rekryter, i stället för dem, på hvilka lotten faller, och som icke sjelfva vilja gå in i tjenstgöring. Detta bevisar, att arbetsklassen i Frankrike befinner sig i så goda vilkor, att den icke utan ersättning vill ingå i krigshären, och att sjelfva daglönarnes arbete är mera värdt, än biotta betalningen och underhållet al soldaten, oaktadt denna betalning och detta underhåll är lika godt, i jemförelse till folkets sedvanor och lefnadssätt, samt till priset på lifsmedlen, som någonsin i England. Huru lustigt är det ej, då man sitter på dicket af en vacker ångbåt, som går nedför Saone eller Rböne, eller Seinen, och hvarje half tim ma passerar en annan ångbåt, och nästan hvarje mil en hängbro af jern, kanalutiopp, jernvägar från ,faktorierna, och nybyggda verkstäder och fabriksanläggningar — huru ända till löjugt är det ej. att då sitta och läsa Aribur Yvungs spidomar för ett balft århundrade sedan, om de olyckliga följder, som skulle uppstå af den nya arfslagea i Frantrike. cEn arm kaningårdl, Se upp ifrån boken och le. Se omkring er, på det nuvaracde välståndet, trefligheten och cen tillagande näringsfiiten, som råder hos deiia foik, under detta system, Se rörelsen på deras floder; se röken emot horisonten ifrån da nya faktrierna; se ångbitarna, kanalerna, vägarna, kolgrufvorna, öfverallt, der naturen erbjuder minee Ör. LL ra a . a NT