Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 2

ifrågavaÅA Ina med någon rimlig grund tillämpas Ir jranda dispositioner af statsmedel. Alltifrån år 1894 hafva fere anordningar å exira utgiftsanslaget till betäckande af Kongl. teaterns brist och skulder blifvit beslutade at utgå under loppet af flere år, och hvarken af Rikets Ständer, eller något deras Utskott, bar under denna A292:åriga peri i vid stett — Då. enligt Riks 103 äte rådgifvande åtgärder såsom godkönde, och någon till onsvarighet förbindande granskning deraf ej mera kan ske, anse de ett förhållanide, som det här åberoyade, hvilket vittnar om en från Rikets Ständers sida fortfarande, lita unpfattning af Grundlsgarnes mening, så mycket heldre böra gälla de ansvarige ridg 1e till ledning och rättelse vid tillämpningen, till skydd vid granskninIgen, Som motsatsen skulle ställa Grundlagarnes tolkning under godtyckets makt, så i ridslagen som i rättigheten att anställa åtal mot de rådgilvande. , I De af Justitieombudsmannen upp föremål för jextra utgiftsmedels användande, s ie, ptillböra rätIteligen den ena af de summor, som, eniigt Regeringsformens 63 , böra vid hvarje riksdag, för olörutsedda kändetser, till Kongl. Maj:ts disposition anslås, eller det så. kallede mindie kreditivet, och anse såsom en synbar mo:söägelse att Hr JustitieJombudsmannen först yttrar, att extra utgiftsmedlen Jafse behof, som ej kunnat af R Ständer pröfvas, och sedermera för anvisningar å samma medel vill tillämpa slutmeninsen i Regeringsformens 64 S, att alla statsmedel skola till de af Riks Ständer pröfvade behof anordnas. Den mening Justitie-ombudsmannen framställt angående en vilkorlig dispositionsrätt öfver extra utgiltsmedien, anse de: ega intet stöd i Grundlagarne, vilka icke förneka Konrgl. Maj:t att under, likaisom mellan riksdagar, använda de till dess !disposition ställda statsmedel i allmänhet, enär behof inträffar och dess fyllande pröfvas nödvändigt och behörigt, och i synnerhet anse de detta gälla i afseende på de ifrågavarande, för bvilkas anordnande Rikets Ständer icke utöfva någon pröfningsrätt, hvarken till föremål, tid och behof. Den uti 62 och 624 SS Regeringsforr:en Rikets Sänder förbebållna pröfniog finna de rimligen 6j afse andra behof och föremål än dem, som vid riksdag äro uppgifna och kända, och Kongl. Maj:t är af Grundlagsrne icke förbunden att underställa Rikets Stinders pröfning några utgiftsföremål, som ej röra Statsverkets tillstånd och behof, eller icke kräfva medel, öfver hvilka Kongl. Maj:t ej har rätt at: disponera. Någon afvikelse från den af Hr Justitie-ombudsmannen i detta aseende åberopade, i Ansvarighetslagen för tatsrådets ledamöter icko ens omnämnde; Regeringsformens 64 påstå de således ej i något afseende stå att finna uti ifrågavarande anordningar. De erkänna, attteaterns skuldsatta belägenhet varit länge känd, då de nu anmärkta anordningarne tillstyrktes; men deremot befanns, såsom handlingerne i målet visa, teaterns ställning sådan, att om dess skuldsatta belägenhet ej vid den tidpunkten och på sätt som då skedde, blifvit definitivt reglerad, hade dess upplösning verit oundviklig, Förlusten af en skådeplats, som i långa tiderymder utgjort en för publiken värdig sinnesförströelse, och svårigheten, om ej omöjligheten, att under hvilken form som kelst ersätta denna förlust, hade utan tvifvel väckt samma allmänna, högt uttryckta sakrad, som hufvuadstadens invånare erforo, när de Kongl. teatrarne år 1848 upphörde. Detta :sednare faliet föranledde då deras snara återupprättande, sedan deras ersättarde genom försöket af en privat teaterinrättning ej velat lyckas, och att det var till undvikande af dessa päföljder, sor Konungens rådgifvare föranleddes att tillstyrka de beslutade bidragen från extra utgiftsfonden, hvilka bidrag dessutom ej lära kunna förnekas naturen af att icke hefva tålt uppskof.n Hr Skogman anför enskildt, att han, som redan den 7 December 1833, då frågan om Kongl. teaterns förändrade organisation af Kongl. Maj:t afgjordes, bade afsilvit ett försleg, åsyftande att för framtiden förebygga brist å tillgångarne för teaterns underhåll och deraf föranledda utgifter för Statsverket, sedermera den 20 Juni 1837, betraktande saken endast ur den financiella syppunkten, tillstyrkte Kongl. teaterns upphörande, hvarigenom utvägar till skuldernes skyndsamma betalning utan ytterligare utgift för Statsverket hade vunnits., Justitieombudsm annen invände först emo: Hr Skog mans nyssnämnde erinran, ehuru ingen tillämpning dera? blilvit gjord, att statsrådsprotokollet 48533 legat utom gränsen för sista Konstitutionsutskottets granskning, semt derföre icke blifvit infordradt eller kommit till hans kunskap. Protokolle; 4837 lemnar väl icke någon upplysning derom, att Hr S. då tillstyrkt theaterns upphörande, än att hans gjorda tillstyrkande af serskilda ansleg till betalning aftheaterns skulder förutsatte, det theatern komme att fortfarande bibehållas; men om det än antogs, att Hr S. först föreslagit tbeaterns upphörande, ansåg Just. omb. icke distomindre sednare delen af hans rådgifvande åtgärd, hvilken Hr Si: dessutom vid ett annat tillfälle, eller den 43 Dec. samma år, åberopat, innebära en anledning tiil det emot bonom anställda åtal. Af Just.-ombudsmanneuvs första avmärkningsmemorisl avsåg han ådagslagdt, huru rådgifvarne, vid deri uppgifnce tillfällen, icke endast tillstyrkt iheaterdirektionens bemyndigande att upptaga lån, utan äfven, jemte fortfarande af äldre, ifrån extra utgiftsanslaget anordnade bidrag, tillstyrkt befallning till Statskontoret, att ytterligare tillhandahålla theaterstyrelsen vissa summor årligen. i flera års tid, och sista gången till och med år 4848. I anledning af de tilltalades, i förklaringen gjorda åberopande af äldre förhållanden, ansåg justitieombudsmannen det icke tillkomma honom, af skäl som i förra målet reden blifvit anförda, att ingå i undersökning om dera; beskeffenhet, och han 2nsåg. Idem, så vida de ägt rum, hysrom svårligen fullständig kännedom kan erhållas, i allt fall ej kunna förklara grundlagens mening, om den icke efter sin ordalydelse dermed instämmer. 1 korta men bestämda ordalsg bjuder Reg:sformens 76 : Utan Rikets Ständers samtycke kan Konungen icke lån ineller utrikes göra, eller riket med uy gäld belasta, Både med detta grundlagsbud, som icke antyder något undantag, Och med vanliga begreppet om skuldsättning torde kunna förenas att ea 2 ärkning der