Aftonbladet – 21 maj 1842, sida 2

Hvarje stam blend Afghanerpe, till hvars beteckrande de besynnerligt nog begagna sig af det Mongoliska ordet Uluss, sönderfaller i ett antal chai! eller cianer, hvilka åter bafva sina underafdelningar. Band några stammar finner man dessutom edsvurna föreningar, hvilkas medlemmar ömsesidigt förpligta sig till inbördes skydd och försvar, och hvilka föreningar bestå a? så många persorer, som deri vilja ingå... Dylika föreningar kallas hos de östliga stammerna Gundi. De föreningar och individer, som köra till en stam, leda sitt ursprung tillbaka till enj gemensam ättefader, hvilken vanligen tillhörer sagan eller den emellan myth och saga sväfvande tiden. De personer inom stammen, som kunna leda sgn ätteräkning i rak linea ända upp till denna vördade stamfar, åtnjuta den utrmärktaste aktning af hela stammen, och snses icke sällan för beliga och frid !ysta. Detta är förhållandet med ätten Berihos Jusoffistemmen, och Sudofi hos Durani-stammen. Af dessa keliga ätter väljas anförerne för krigsmännen, äfvensom furstar på lifstid för hvarje stam, då man ibland fann för godt att så högt upphöja den enskilde bvilket icke öfverallt brukas. De stora mäktiga stemmarne Juscf6 och Kaker hafva ännu i denna dag sin styrelse inrättad på ett äkta demokratisk! eller patriarkeliskt sätt; do erkänna bverken et ärftligt eller på viss tid valit öfvervuf frud. På stammens eller clanens landtdogar rådpläcos öfver dej elimänna angelägenbeterne, och beslu ten fatt efter da flesta rösterna, än efter enhällighet sterna. Dessa landtdagar kalles på Afgbanernes språk Dechirgah. Deck rgah incm en församling består ef alla fullvuxna fr: , med utesiutand af tjenere. Af församling Dschirgah väljes ett antal reproscntanter, hvilka tillsamman representera clanen; och på ssmma sätt skickas från cianens Dschirgan representanter till stammens landtdag, hos hvilka hela stammens suveräni lar. Hvad dessa clsners representanter besluta, må ; ste alla stammens medlemma la sig till efterrättelse, och stt vaka öfver dessa besluts åtlydnar utses ett utskott, eller oc s derna omsorg åt någon af de frie, som gerom ätt och rikedom utmärker sig framför de andre. Denna ära vederfares endast den, som, enligt alla de frias me ning, kan Jeda sin ätteräkning ända till stammen ättefader. t denne höfdin pdrages äfven be fä I let i krig och vid ströfiåg, ban förut visat sig dertill duglig. Vid farliga len utnämnes icke sällan en dictator med oinskränkt makt (Dschehel-mendschi), hvilken, så snart faran är förbi, återlemnear makten i de vanliga auktoriteternas händer. JusoM stammen är den, som trognast bevarat dette demokratiska styrelsesätt; de andra stammarns valde snart en mera arist k eller monparkisk form. De lyda vanligen en Chan, som alltid väljs ur en viss slägt. Distrikterna och byerne förestås af ål dermänp, som af Afghanerre kellas Muschir (herrskare) eller Spihn Seras (hvitskägg). Dessa embets män, som tillsättas för lifszid, väljas icke inom hvad sligt som kelst, utan tagas blott af de adliga familjer, som af gammal vana derill anses berättigade. Folket utser genom rösternas pluralitet dessa föreståndars. Stammarnes Chanrer, hvilka, ifell stammarne erkänt en gemensam konung, tillsättas af denne, äga under vanliga förhållanden en ganska ringa makt. Afghanen bedrar sin Chan såsom stammens öfverhufvud; men hans kärlek och tillgifvenhet är, såtlom man kan vänta af ett oförderfradt folk, icke egnad bonom, utan stammen och naticner. Under seklernes lopp hafva visserligen äfven dessa furstar gjort mångfaldiga försök att förvandia sin inskränkta makt till en despotisk; mon dessa försök hafva öfverhufvud, med få undantag, strandat mot stemmarnes starka frihetskärlek och lefvande patriotism. I afseende på skatteoch krigs-väsendet råder mycken olikhet bland ae olika stammarne. I många stearomar betalas inga bestämda skatter; man ger blott tid efter annan allekanda skänker åt Chanen, och åt konungen, om en sådan fionas. Än kallas till krigstjeanst blott en man för en viss jordvidd, än uppfordras hvarje jordägare eller hvarje fri man att draga i fält. Om sold är naturligtvis vid ett dylikt uppbådando af stam ingen fråga; endast värdet af hä starne ersättes inom den ena eller andra stammen. Man måvste skilja detta uppbåd från de soldater, dem konungen eller någon annan mäktig värfvar, och kvilka erhålla bestämd aflöning. Vid uppbådet till tjenst inom sjelfva landet måste hvar och en, som kan bära vapen, inställa sig. Så snart trumman röres, samla sig de frie i full rustning i Hudschra eiler allmänna samlingssalen, och draga derifrån, hvarje afdelning med eget barår och egen anrörare (Muschir), dit faran kallar. Bland Afghanerne finnes icke den vishet och bild: ning, att man anser maktens förnämsta åliggande och pligt vara, att upprätthålla ordning och skipa lag. Om en Afghan blifvit skadad eller förorättad, få sammanträda hans slägtingar somt de äldre och mest ansedde männen inom clanen, för att bemedla förliknipg emellan de båda parterna; lyckas icke detta, så börjar en för rättmätig ansedd fejd emeltan den förorättade, hans familj och icke sällan hela clanen emot gernivgsamannen, hans familj och clan. Akbar Chan, Dost Mohammeds son, har således, enligt landets seder och föreställning om rätt, med fullt skäl nedstött MNaghten; den oförrätt kans fader lidit, fordrade hämnd, hvilken föll på representanten af den nation, som föröfvat orättvisan. Innan försoning skett för en oförrätt, erkänner Afghanen nemligen hvarken ett sändebuds okränkbarhet, eller fördrags bindande kraft. Fejderna räcka icke sällan bela år, och sluta först då, när ettdera partiet förklarat sig fullkomligt godtgjordt, eller legat under i striden. (Slutet följer.) I I pl I RIKSRÄTTEN. Tjugufemte målet. Om grundlagsvidrigt ingången borgen å statens vägnar, för ett lån till Kongl. Teatern, samt