Aftonbladet – 20 maj 1842, sida 3

som plundrat hennes hjerta, och nu med stör sta likgiltighet betraktade sitt offer. Ophelia läppar voro förseglade, hennes blick sänkt, så som hade hon med den största uppmärksamhe betraktat sin egen graf. Några minuter syntes ho: så, död i den yttre verlden, endast den tomm. formen åt en bortsväfvande ande. — Hastig tycktes hon vakna ur sitt skenlif och återkom ma till besinning; våldsamt slet hon halmkrona: ur sitt hår och bortkastade den under ett gap skratt, i det hon lät sin vilda blick irra öfve theatern. När detta mätande ögonkast slutelige: träffade Hawkesworih, klarnade den olyckliga ansigte, mot den kära bilden sträckte hon leen de ett famntag, tog några förgätmigej, kysste den och kastade dem åt honom — hvarefter hor störtade till golfvet. Ett kärl hade brustit det sinnessjuka hbjertat, och ljusröda droppar fläc kade den hvita skruden, liksom hade den vari smyckad af nyss utspruckna fuchsia coccinea el ler s. Kristi bloddroppar. Anna Montford var död Skådespelet afbröts, täckelset föll och bestört ningen var allmän. Endast Lord Hawkeswortt syntes likgiltig för händelsen. Med mycken vär: dighet bjöd han sin unga maka armen och lemnade Drury Lane. Lugn tog han saken — eme. dan han var en verldsman, — d. V. s. en man som lätt tager andras olyckor. (Slut.) — —— li —-—r — BEDRÖFLIG OLYCKSHÄNDELSE, I staden Digne i Frankrike finnes ett sällskap af personer, tillhörande arbetsklassen, som på vissa tider af åre förena sig till landtliga fester, och deribland ger små fyrverkerier. En bland dem, vid namn Vaillant, vapensmed, hade gjort en fyrverkeripjes af större