Aftonbladet – 20 maj 1842, sida 1

huslighet som omgaf dem, hvarefter Hawkesworth tilltalade sin fru med nigot slipande stämma : Tycker du inte, Lucinda, ait vi här föra ett rätt behagligt lif, utan någon serdeles pistötning af hvad man kallar bekymmer; att vår stad förtjenar att heta verldens hufvudstad och vi — de lyckligaste inom dess portar ? ,Visserligen äro vi mycket lyckliga, men nöjen hafva vi ej, som motsvara denna lyrka. Inga konserter, theatrår,, suckade den sentimentala tyskan. Halva vi inga theatrar?, frågade Hawkesworth; än Drury-Lane, som i stil och prydlighet kan jemföras med la Scala. Vill du, min vän, så begifva vi oss dit i afton? Jag har der en ganska beqväm loge, belägen vid sjeliva rampen ?n . Men då äro vi alldeles för nära orkestern, yttrade Lucinda med något missnöje, Ju närmäre, ju sämre, och detta yttrar en två månaders gammal fru! Hvad orkestern angår, så spelar den ej i aston, Man har ennonserat ett bedröfligt sorgespel, der alla de spelande döda sig, med undantag af dem — som dödas. Och nu gäspade Hawkesworth. pHvad benämning har detta förfärliga stycke?, frågade frun med ett sarkastiskt leende. ,Iy engelsmän, ären just ej serdeles rika på konstiärer, har man seuyt mig. 4. Då har man sannerligen bedragit dig mycket, min söta Lucinda: Visserligen göra vi ej som tyskarne, hvilka sätta mera värde på en skicklig musikant än på en skicklig statsman; mena detta motsatta förhållande har icke haft något