Aftonbladet – 20 maj 1842, sida 1

bara lorders mausoler, skänka platser åt några fattiga professorer, skribenter och dylikt skröp. Med rynkad näsa skyndade han förbi det s. k, Poö iska Hörnet, inneslutande Shakespeares, Newtons, Cowleys, Miltons mm. fl:s monumenter, ceh stannade först vid Thomas Parrs graf, försäkrande att han, denne 452 årige hedersman, var den ende af hela sällskapet som förtjenade sin plats, såsom hafvande i sitt 405:e år emottagit kyrkans bestraffning för otrohet i äktenskap, som förskaffade honom en sidoarfvinge. Trötta af en längre spatserfärd i Piccadillys bländande nipperbodar, hade de unga makarna begifvit sig uter till sitt palats, för att der intaga den väntade dingen — sybaritiskt hvilande på sina massiva silfverfat. Som Engelsmannen ej gerna talar när han äter, iakttog sir Hawkesworth en djup tystnad vid anblicken af den förfinade anrättnicgen. Måltiden försiggick utan några specialiteter som förtjena att anföras. Man började och slutade med åen mouserander champagnen och Jemnade bordet utan någon ånger öfver otillfredsställd aptit. De unga tu försvunno i ett kabinett med spegelväggar och till golfvet nedhängande fönsterdraperier af pupursammet, prydda och uppfästade med festoner at silke och guld. Lyxen hade här. slagit upp: sitt läger, uten nigon väl: görande handledning af smaken. Uti en mjuk ehenholtz divan med de skönaste inläggningsr satte sig de nygifta, hvar och en i sitt hörn, såsom bevis. alt de voro verkliga makar med fullkomligaste erfarenhet af det äkta stånde!s hela. förtjusande dragningskraft. Slutligen betraktade makarna hvarandra och den idylliska