Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 3

Vackra Elisabeth, då du ser att man fäster svepduken omkring mig, så beklaga mig ej, utan bed för den hemförlofvade, ty det lär göra så godt i det brustna hjertat. Man siger, att de döda gå igen; men jag vill aldrig återkomma, aldrig, ty jorden har varit mig så kall. Ingen har här förstått mig, ingen — hvilket förargligt ord! men väl har man kallat mig vansinnig, like som det will säga att jag vore inoch utvärtes fridlös. Men jag vet hvar jag skall få lugn, och der man skall förstå ett ä!skande bjerta; dit vill jag flyga, när andens vingar, som uppbrändes i kärlekens lågor, blifvit fullfjädrade på nytt. God natt, god natt, Elisabeth, nu villjag vara ensam, sof sött. Anna sköt sakta och vänligt den nästan gråtande flickan ur rummet, hvarefter hon återvände till sin plats i fönstret, blickade ut i rymden, lutade sitt hufvud mot fönsterkarmer och somnade. En ljum sommarvind lekte med den nerfallna bårflätan, och ett klart månsken darrade öfver de sjuka anletsdragen samt gaf dem et förklaringens helgonsken. (Slutet följer.) ——— — LIiszT I PeteErRsBURG. Det skrifves härifrån: V,Aldrig bar allmänna uppmärkssimbeten varit så spänd för någon konstnär, som för virtuosen Frarz Lisz:s snkomst. Samma enthusiasrm, som han väckt i Tyskland, bar han äfven väckt i Riga och Dorpat samt ändteligen här. Kejsaren var så otålig att höra honom, att han icke ville afbida hans xonsert, utan, 48 timmar efter hans ankomst, lät kalla honom till sig på en liten soir och emottog honom som en furste. Haus första konsert skall hafva inbragt 353.000 pappersrubel och åbörarnes be: uadran och bifell öfverstego alla gränser.