Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 1

aSöka — hvad man ej kan nå, Finna — hvad man ej vill få, Så skall det gå. Trolös kärlek går på tok, Vill ej bära trohets ok, Flicka — är du ännu klok? Ja mitt sockergryn, du bör hädanefter slå all garlek ur hågen, ty det står skrifvet i stjernornas bok: att den, du vill hafva, vill dig ej ha. Eld och vatten förenas aldrig. Anna drog förskräckt sin hand ur spågummans och ville skynda bort, men den gamla hejdade henne och sade: Stackars liten sommarfjäril, flyg till din puppa tillbaka, men icke så — att du får vidröras af sparfhökens gula näbb, ty kysser ban dig, så är du förlorad.. Knappt voro dessa ord uttalade, förrän Zigenerskan reste sig upp och försvann, gnolamde på en besvärjelsesång. Anna flydde från Peaks Hole, såsom hade hon varit jagad af en ond tanka; och då bon utkom, under Guds fria himmel, var denma öfvertäckt med åskmoln, svagt upplyst af den till hälften undanskymda fullmånen, hvilken i denna stund liknade en döendes halfslutna öga. Sjelfva hoppets dal hade förlorat sitt nyss så fridfulla anlete; en hvinande vind susade hemskt mellan de oroliga asparna, vid kanten af gräsmattan, och de skimrande blommorna lutade sig daggbestänkta mot jorden, liknande små oskyldiga barn, bedjande på knä och med sänkta, fuktiga blickar! . Andtruten uppnådde hon sitt bem; der hon emottogs af sina vänner, hvilka nu lemnade henne ett med posten nyligen anländt bref. Vid