Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 1

ANNA MONTFORD. ) ROMANTISK BERÄTTELSE AF ALBANO. FÖRF. TILL )DANTE, LUDVIG XYV. IV. Ett år hade hastigt framilat på lätta vingar för att slutligen förlora sig i glömskans sköt. Anna Montiord hade lemnat den stora, bullrande hbufvudstaden och återvändt till sin födelsebyggd, belägen några mil från Castieton. Med ett barnsligt och eldigt sinne hade hon omfamnat sina vänner och återsett de mest poetiska ställen ur sin egen fabelverld; ty barndemen är en fabel, en förtjusande dikt, som oftast lefvar hvad den ej håller, och försvinner, vanligtvis, såsom morgondimman i moln eiler tårar. Ea afton i solnedgången vandrade Anna till den, för sin naturskönhet så bögt beprisade Hopdales. Här, midt i blomsterriket, gaf hon fritt lopp åt sina känslor, hvilka målade hennes framtid i ljus och rosenrödt — lysande såsom en hägring, men icke bycklande som den. Hvart hon kastade de milda blickarna, såg hon de herrligaste taflor, öfvergjutna af aftonens glans och hvilande i stillbetens armar. Inom och utom det fantasirika hjertat var frid och skönhet, båda speglande sina ljuslockiga pannor i den renaste själ. Anna kände sig i dessa ögonblick så outsägligen lycklg, att hon knappast märkte, hur hon på den slingrande vägen aflägsnade sig från dalen, tills hon helt plötsligt såg sig förflyt!ad till ingången af den ryktbara ) Se Aftonbl. N:ris 410 och 441,