Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 1

aPeaks Holes, denna gigantiska stenformation som med skäl blifvit ansedd som det förnärost: af de sju underverken i Derbyshire. Deita naturfenomen är bildadt af kolossal: stenblock, med en cirkelformig hufvudingång a sextio alnars bredd, som öppnar sig inåt et berg af kalksten. Den yttre af grottans afdel ungar upptager en vidd af 490 alnar, samt er båller sitt ljus uppifrån. Vill man fortsätt: vandringen längre inåt berget, miste man ofta under stor lifsfara, uttaga steget, omgifven öm som af sorlande häekar, slippriga hällar, dystra af grunder, stillastående vatten, som fått namn a sjöar, m. m. Genom remnor i hvalfven ned dryper på ett ställe vatten mot stenafsatser oc åstadkommer ett uppfriskande duggregn, bvarföj man kallat denna del af bålan för aRogers Rain: hyddas. Nigra minuters vandring härifrån an länder man till det största hvalfvet, benämnd athe Chancelx, bildadt af droppsten, hvilken gel en imposant anblick. Utan att märka den sjunkande solen och der inbrytande skymningen, hade Anna Montferd förlorat sig i det inre af Peaks Hole, och der stannat vid brädden af en liten sjö med kristallklart vatten. Trött af vandringen, var hon jus! i begrepp att sätta sig på en utskjutande dropp sten, då en skärande och obehaglig stämma hejdade henne: cAkta er för ormen, miss Anna Montford., Något förskräckt af varningen, vände sig Anns bastigt åt det håll, hvarifrån hon tyckte rösten komma, då hon helt nära sig upptäckte en grihårig gumma, som, klädd uti en fantastisk dräg! af rödt ylletyg, samt, med tydliga tecken at: