Aftonbladet – 18 maj 1842, sida 3

En ringa qvinna bar omhvältft den mäktiges luftslott, trampat sönder hans förhoppningar och icke aktat till hans öfverlästa klingande fraser. Hvilken omvexling af länge antagna möjligheter, med ens gjorda till dena mest solklara omöjtughet. latrigens välnad är sönderrifven af en liten fluga, men jag vill hopfästa de afryckta trådarna och ännu fånga mången godtrogen fjäril i det gyldne garnet, Farväl, Anna Montford! du är den enda, som flugit ur mitt nät. Att du trodde på mina försäkringar och iemnade din afgjorda lycka för att lyciliggöra mig, bevisar åtminstone: att jag kunnat göra dig dupe. O, blinda dårskap, lumpna egenkärlek, kunde du då hoppas att få skåda tiggarens trasa fästad vid hermelinsmanteln? Art jag, för ea qvinna ur hopen, skulle uppeffra anornas glans? — Bort, långt bort i verlden, att der aflägga den inre maskeradkostymen. Den som, vid tjugutvå år varit mästare i förställningskonsten, som med välljudande och stora ord om heder och ära kunnat inbilla de sina om sin förträfflighet — den behöfver ej rodna för en misslycxad intrig. Sådan var mannen med börd, med rikedom och betydande vänner. (Forts. följer.) —— HEM — På lång tid bar man icke hört talas om den beryktade fångvaktaren på St. Helena, Sir Hudson Lowe, som genom sitt gemena uppförande mot Napoleon förvärfvat en så egen art af namnkunnighet. För flere år sedan såg man af tidningarne, att han blifvit skickad såsom guvernör till Ceylon, förmodligen emedan det var honom omöjligt att oskymfad stanna qvar bland sina landsmän i England. Af de sednaste underrättelserne från London finner iman, att han nyligen haft ett samtal med